Vår grafiker Y, tidigare bosatt i Jerusalem, bor i Kharkiv i Ukraina, som befunnit sig under konstant eldgivning alltsedan de ryska attackerna inleddes 24 februari. När han får kontakt med internet hör han av sig till oss. Nyligen skrev han: ”Situationen är allvarlig. Istället för 50 beskjutningar om dagen är det nu 60.” Precis före helgen tillönskade han oss en glad Pesach och tillade att 1.600 byggnader redan hade förstörts i hans stad (den här HASHIVAH-utgåvan skapade han under eldgivning).
Detta är en mardröm för alla. Plågsamma bilder av flyktingskaror som flyr undan pågående bombardemang. Kvinnor, barn, åldringar och rörelsehindrade som löper gatlopp i sina försök att undkomma. Splittrade familjer. Förstörda sjukhus, skolor och daghem. Civila flerfamiljshus lagda i ruiner. Hela städer under belägring utan vatten, värme och elektricitet. Bostadsområden jämnade med marken. Omfattande bevis på avrättningar av civila och massgravar. Medveten beskjutning av civila enligt order från en enskild man med storhetsvansinne och utförd av hans lydiga generaler, hantlangare i den oprovocerade ryska invasionen av Ukraina.
Detta händer blott 90 år efter Holodomor, mordet på miljontals ukrainska civilister genom av stalinismen påtvingad svält. Ukrainas president Volodymyr Zelensky bönfaller idag världen om medel att försvara sitt folk, men världen tänker först och främst på sina egna överväganden: Är det säkert? Är det förnuftigt? Är det lönsamt? Vad som är moraliskt rätt kommer i andra hand. Världen har inte förändrats. Under tiden ökar antalet offer.
Här finns ett tydligt budskap för Israel och all världens judar. Medan vi utsätts för klart uttalade förintelsehot, t.ex. från ett kärnvapenavancerande Iran, samtidigt som USA och Europas stater förringar detta hot i sin iver att ingå ett nukleärt avtal med Teheran, kommer den moraliska aspekten att underordna sig de politiska, ekonomiska och självgagnande intressena. Så såg det ut även för 80 år sedan under Förintelsen.
Jag har en personlig relation till kriget mellan Ryssland och Ukraina, vilket jag nyligen berättat om i ett brev till vänner, eftersom min svåger och hans familj bor där. De beslutade sig för att stanna i Ukraina, arbeta på sin lantgård och hålla igång sitt bageri, eftersom den lokala bybefolkningen och även flyktingar är beroende av dem för sin livsmedelsförsörjning. De ger också samtidigt husrum åt 20 flyktingar.
Under vår uppväxt i det goldbergska hemmet hörde min bror David och jag våra föräldrar berätta om Förintelsen och Andra världskriget: om förföljelse och flykt undan beskjutning, om svårigheten att finna mat och klara av de mest grundläggande livsnödvändigheterna, om död och ödeläggelse, om förräderi och oväntat bistånd och beskydd, om flyktingar och om familjer som återförenats.
Förintelsen var en unik tragedi i historien, och ändå är många av dagens scener i Ukraina samma som för 80 år sedan. En del av våra äldre läsare och bidragsgivare har liknande livserfarenheter.
Vi ger, förutom andra projekt, bistånd till ett samordningscentrum i Ukraina. Där organiseras hjälp åt äldre överlevande från Förintelsen: livsmedel och andra nödvändigheter samt flyktmöjligheter och transport till Israel. Sedan krigsutbrottet har hittills c:a 9.000 ukrainska flyktingar och 4.000 ryska invandrare (många rädda för vad som kan hända efter kriget) anlänt till Israel.
LEMA’AN ZION har i decennier bistått flyktingar: judar från Etiopien och f.d. Sovjetunionen. Och detta sker i enlighet med den praxis som vår far etablerade efter Andra världskriget, när han organiserade stora insamlingar i Sverige och fyllde bussar, lastbilar och järnvägsvagnar med varor för att hjälpa flyktingar av alla möjliga nationaliteter i norra Europa.
Naturligtvis måste vi fortsätta med våra övriga projekt, däribland hjälp till israeliska överlevande från Förintelsen, finansiering av soppkök, kontinuerligt stöd åt terroroffer och fördrivna från Gush Katif. Dessutom fortsätter våra ansträngningar inom hasbara (information) om Israel och tfilah (bönehjälp/förbön).
Vi har känt oss manade att bistå i detta nödläge, och det delar vi med er. ”Den som förbarmar sig över den fattige, han lånar åt HERREN och får lön av honom för vad gott han har gjort” (Ords. 19:17).