Nadav Ben Yehuda och Aydin Irmak
_
Vid 24 års ålder var Nadav Ben Yehuda juridikstuderande i Rehovot. Han var också Israels mest framgångsrike bergsklättrare och hade bestigit världens högsta och mest förrädiska toppar, en del av dem ensam och utan syrgasutrustning.
Dock återstod för honom att besegra Mount Everest. På våren detta år gjorde han ett försök, men när han var bara 300 meter från toppen hände något som fick honom att göra halt.
”Jag stod inför ett val: att bli den yngste israel som någonsin bestigit Mount Everest, vilket skulle kunna betyda mycket för min karriär, eller hjälpa en klättrare ner från berget. Jag valde det sistnämnda alternativet – och lyckades”, säger Ben Yehuda osjälviskt.
Han minns: ”Vägen var kantad av lik. Jag kände igen honom direkt: det var Aydin Irmak från Turkiet. Vi hade träffats i baslägret. Han var medvetslös, utan handskar, syre och isbroddar, och hans hjälm var inte på. Han inväntade slutet. Andra klättrare gick förbi utan att lyfta ett finger, men jag insåg: om jag fortsatte uppåt, skulle han absolut dö. Jag behövde inte fundera över saken; jag visste att jag måste rädda honom.
Aydin och jag påbörjade nerfärden. Den varade nio timmar. Det var mycket jobbigt att bära honom, eftersom han var så tung. Då och då återfick han medvetandet, men bara för en kort stund och då skrek han av smärta, vilket gjorde nerfärden ännu svårare. Det gick långsamt, men vi tog oss neråt. Min syrgasmask gick sönder. En stund senare mötte vi en klättrare från Malaysia, som också var väldigt illa ute. Uppenbarligen var det fullständigt omöjligt att fortsätta. Jag ropade till klättrare jag mötte som var på väg upp, bad att få syre till de två skadade, och vissa kom till min hjälp”
Efter att ha nått baslägret evakuerades de via helikopter till Katmandu, där de lades in på sjukhus. Alla hade svåra frostskador men överlevde.
Irmak: ”Jag skulle ha dött där på berget. Det var ett mirakel… Jag minns att jag föll, vaknade till liv, såg att Nadav stod böjd över mig och ropade mitt namn. Nadav gjorde en fantastisk gärning. Han byggde en bro mellan Turkiet och Israel, och våra ledare skulle kunna lära sig mycket av honom… Jag kanske missade toppen, men jag vann en ny broder.”
Två år därefter kom Ben Yehuda på uppdrag av Israels regering åter till Nepal för att bistå i räddningsarbetet efter att cyklonen Hudhud hade vållat en katastrofal snöstorm i Himalaya. Fyra israeler fanns bland de 43 dödsoffren; 50 människor saknades och 175 var skadade.
Flera veckor senare sändes han än en gång till Nepal sedan en buss slagit runt, fallit nerför ett stup och vållat 14 dödsoffer, däribland två israeliska kvinnor, och 50 skadade.
Vi har ofta rapporterat om det ojämförliga bistånd i form av sjukvård, livsmedel och annan hjälp som Israel ger till länder som drabbats av jordbävningar, tsunamier eller andra katastrofer. Idag tillhandahåller Israel medicinsk service, ett fältsjukhus, ambulanser och mycket mer för att bistå ukrainska flyktingar.
Nadav Ben Yehuda förkroppsligar fullkomligt den judiska värdegrund som innebär att bry sig om de behövande. Utan att tveka handlade han för att rädda livet på sin nye vän, helt i enlighet med Torahns grundläggande undervisning: ”Du skall älska din nästa såsom dig själv” (3 Mos. 19:18; Matt. 19:19). Utan tanke på berömmelse satte han t.o.m. sitt eget liv på spel. ”Ingen har större kärlek än att han ger sitt liv för sina vänner” (Joh. 15:13).