Natten mellan 13 och 14 april företog Iran för första gången ett direktanfall mot Israel med hjälp av Houti-terrorister i Jemen, Hizbullah-terrorister i Libanon och medlöpare i Irak och Syrien. 120 drönare, 30 kryssningsmissiler och 120 ballistiska missiler koordinerades att nå Israel samtidigt, i syfte att övermanna dess försvarssystem.
I själva verket hann hälften av raketerna aldrig lämna Irans luftrum förrän de havererade eller sköts ner. Israel tog hand om återstoden med hjälp av Frankrike, Storbritannien och USA och med stöd av underrättelserapporter från Jordanien, Qatar och Saudiarabien. Blott en handfull missiler slog ner på israelisk mark, med obetydliga skador som följd.
Israels svar blev en enda, lyckosam, attack mot Iran 19 april; ett ryskt missilbatteri förstördes nära kärnanläggningen i Isfahan.
Här följer en dialog via e-mail om dessa händelsers andliga innebörd med den produktive författaren och tysklutherske pastorn Hans-Joachim Heil.
HJH: Israel är taktiskt skickligt. Dess svar, en återhållsam varningssignal, belönades med beundran och stöd från de hemliga arabiska vännerna (Jordanien, Saudiarabien, Förenade Arabemiraten, etc.), som alla i lika hög grad hotas av Iran, både militärt och via infiltrerade terroristceller. Detta påminner mig om vad [förre USA-presidenten] Theodore Roosevelt sade: ”Tala vänligt och håll käppen i beredskap.” Israel besitter denna visdom.
Vi ber ständigt om seger för Gud och Israel – och om den resulterande freden.
Red: Ja, jag håller med. Israel har redan lidit länge under extrema omständigheter och ger fortfarande ändå inte upp.
Roosevelt-citatet är träffande. Som ett litet land har Israel varken tid eller ammunition för ett så långvarigt krig som detta. Och vad värre är: Israel behöver ytterligare ett år för att fullständigt reda upp i Gaza.
Vårt pålitliga hemliga vapen är Guds hjälp. Israelerna är skärpta men också mänskliga och begår misstag. Det är gott att den Allsmäktige är med oss.
HJH: Gud har i synnerhet kallat de små och svaga, eftersom dessa aldrig kan förlita sig på sin egen styrka, utan snarare endast på Guds hjälp.
David var den yngste och minst lämpade när Samuel letade efter en blivande kung. Mose hade ”trögt målföre” och behövde därför sin bror Aron. Jeremia ansåg att han var för ung, men Gud tyckte det var okej och valde honom.
Ja, Israel är litet och svagt, sett ur mänskligt perspektiv. Men det är utvalt! Det är t.o.m. Guds förstfödde son (2 Mos. 4:22). Jesaja (54:17) säger: ”Och nu skall inget vapen som smids mot dig ha någon lycka…” När David mötte Goliat hade han bara en stenslunga och fem stenar. Gideon tvingades t.o.m. reducera storleken på sin armé (Dom. 7), till Guds och ingen annans ära.
Det avgörande är inte militär styrka och beväpning, utan Guds hjälp. I alla krig har Israel mött en övermäktig fiende. Men den Allrahögste har alltid ingripit och berett segern. Så kommer det att bli även denna gång. Det oerhörda gudomliga beskyddet under den iranska missilattacken var tydligt: 99,2% missiler gensköts! Gud vägledde IDF [Israels försvarsmakt] och hjälpsamma vänner att besegra Iran och skydda lilla Israel.
Den som har en så underbar Gud kan inte besegras.
Red: Det här är inspirerande ord som Israel ofta borde få höra. Israel är beviset på att Gud håller sitt ord.
HJH: ”Om du än måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Måste du än gå genom eld, så skall du ej bli svedd, och lågorna skall ej förtära dig” (Jes. 43:2).
Gud lovar inte sitt folk ett ofarligt liv. Men han försäkrar det att HAN ska finnas där. Översvämningar och eld (krig) kommer att inträffa, men Guds folk kommer inte att gå under. Det kommer att förtryckas, men dess Räddare finns där och ska göra slut på förtrycket.
Han är ”Israels Helige, din Frälsare” (43:3). Israels folk har aldrig haft ett lätt liv, varken i sitt eget land eller i förskingringen. Det blev alltid förföljt och förtryckt, men varken kyrkan eller Hitler kunde utrota Guds egendomsfolk. Eretz Yisrael [Israels land] återuppstod trotsigt [som stat] 1948. Folken och deras regenter fick stå vid skampålen.
Men Guds utvalda folk förbliver och blomstrar. Den nuvarande, aktuella prövningen ska också få ett slut. Efteråt kommer Israel att vara stärkt. Gud är inte frånvarande, så som det tycktes i koncentrationslägren. Tvärtom, han är närvarande och ingriper på sitt folks sida. ”Den som rör vid er, han rör vid hans ögonsten” (Sak. 2:8).
Red: Även Guds löften är välsignelser för Israel. Trots omöjliga omständigheter under den judiska historiens lopp har Gud alltid räddat sitt folk – som en återstod för den kommande generationen och ett vittnesbörd inför evigheten.
HJH: Helt riktigt. Guds handlande med Israel är ett exempel på hans orubbliga godhet och kärlek. En far kan aldrig överge sitt barn. Han kommer till dess undsättning om och om igen för att rädda sitt barn. Det här har vi sett under det senaste årtusendet och det kommer att vara sant även i framtiden. Israel är och förblir utvalt!
HaGoyim [folken] kommer, anfaller och kämpar. Deras bakomliggande mål är att detronisera och avmystifiera Gud. De önskar stjäla Israels arvsrätt och ta dess plats (ersättningsteologi). Men det lyckas inte. Gud är högre än dem alla och han skrattar åt dem. Gud utvalde Israel och ingen annan. De andra folken kan få del av frälsningen ifall de böjer sig inför Israels Gud och håller hans Torah [undervisning].
Guds undervisning kommer från Sion – inte från Rom eller någon annanstans! Det andliga och jordiska Jerusalem är vår centralpunkt.
Alltsedan uttåget ur Egypten har det inträffat ständiga räddningsaktioner från Guds sida. Hans omsorg om och hjälp till sitt älskade folk kommer aldrig att upphöra. Det ska alltid finnas fiender, men de kommer att besegras, om och om igen. Ty ingen kan vinna seger över Gud.
Red: Ja, så tror jag också. Hjärtligt tack!