I en gripande essä ifrågasätter David M. Weinberg, israelisk regerings-/utrikespolitisk tankesmedjedirektor, ursprungligen från Kanada, ifall världen känner till det verkliga Israel.
FN baktalar ständigt Israel i rapporter med smutsiga anklagelser om ”etnisk rensning”, ”apartheid” och andra uppdiktade illdåd gentemot palestinierna.
I verkliga livet fortsätter samtidigt israeliska läkare att behandla tusentals palestinier på israeliska sjukhus och utföra förstklassigt humanitärt medicinskt arbete världen över.
Israeliska sjukhus tar regelbundet emot patienter från hela Mellanöstern, däribland arabländer som saknar diplomatiska förbindelser med Israel, samt från de av palestinierna administrerade områdena. Ett exempel: En fjärdedel av alla patienter på Safra Children’s Hospital vid Sheba Medical center i Tel Hashomer är palestinska barn från Gazaremsan med cancer eller medfött hjärtfel.
Hadassah Medical Center i Jerusalem spelar en liknande roll för Västbankens palestinier. Även Children’s Hospital vid Wolfson Medical Center i Holon behandlar såväl många palestinska patienter som barn med hjärtfel från hela Mellanöstern, Afrika, Asien och Östeuropa.
Palestinier får behandling i Israel trots att den palestinska administrationen (PA) bara tar ett mycket partiellt och tillfälligt ekonomiskt ansvar för dem och patienterna personligen inte har råd att betala. Ofta får till slut israeliska välgörenhetsorganisationer och sjukhusen själva stå för kostnaderna.
Palestinska ledare och deras familjemedlemmar, inklusive Hamas-hövdingar, får bästa tänkbara sjukvård i Israel, trots att de ständigt uttrycker de mest bloddrypande förolämpningar om israelisk ”apartheid” och planerar Israels undergång.
Israeliska sjukhus håller modigt och hedersamt fast vid sin öppna-dörren-inställning till humanitär behandling. Detta får vi naturligtvis inte veta via internationella media eller FN-rapporter.
Den israeliska medicinska humanitära verksamheten sträcker sig mycket längre än så. Israeliska läkare är synnerligen aktiva och erfarna när det gäller att ge medicinsk hjälp utanför Israels gränser.
Minns ni IDF:s enastående medicinska insats i Haiti efter jordbävningen i januari 2010? Under de år som gått har israeliska läkare och fysioterapeuter inom ortopedisk rehabilitering företagit ett dussintal resor till landet och under outhärdliga förhållanden behandlat drygt 4.000 haitier som förlorat armar eller ben vid katastrofen. I samarbete med amerikanska Jewish Joint Distribution Committee och Magen David Adom drev de ett fullskaligt ”haitiskt-israeliskt rehabiliteringscentrum” vid universitetssjukhuset i Port-au-Prince.
En mängd sådana israeliska humanitära expeditioner har förekommit. Några exempel: Israeliska experter på brännskador var de första som anlände till Rumänien för att behandla kritiskt skadade spädbarn efter en fruktansvärd eldsvåda på ett sjukhus i Bukarest och likaså de första till Kongo efter en kraftig oljetankerexplosion. De var bland de första med hjälpsändningar till Japan och Kashmir efter en serie jordbävningar och först med (drygt 150 ton) hjälp till Indonesien, Sri Lanka och Filippinerna efter en serie tsunamis – och mycket annat. Ofta handlar det här dessutom om läkare från IDF, som kan uppföra ett fullt utrustat fältsjukhus på mindre än 24 timmar.
Israeliska läkare har gett internationellt bistånd och medicinsk utbildning i Armenien, Azerbajdzjan, Brasilien, Ekvatorialguinea, Elfenbenskusten, Georgien, Kambodja, Kazakstan, Kina, Kosovo, Mauretanien, Mongoliet, Myanmar, Peru, Rumänien, Rwanda, Ryssland, Slovenien, Sri Lanka, Turkiet, Ukraina och Uzbekistan – för att bara nämna några få länder.
Banbrytande israelisk teknologi spelar också en humanitär roll. Sheba/Safra Children’s Hospital erbjuder numera fjärrstyrd kontroll i hemmen för barn med hjärtfel i samhällen med bristfällig sjukvård som Gaza, Irak, Kurdistan och Cypern. Ett israeliskt företag, Illumigyn, har distribuerat 20.000 mammografienheter över hela Afrika, de första av sitt slag: helt fjärrstyrda gynekologiska röntgenpodier, som möjliggör tidig upptäckt och diagnos av livmoderhalscancer.
Israel har aktivt bistått många länder i kampen mot den pågående COVID-plågan, från Argentina och Uruguay till Eswatini (Swaziland) och Indien. En israelisk NGO [icke-statlig organisation] skickade 3.800 syrgaskompressorer till indiska landsbygdskliniker, sjukhus och hälsocentra, vilka översvämmats av coronapatienter. Den israeliska regeringen flygfraktade dessutom tonvis av syrgasgeneratorer, respiratorer och läkemedel till Indien.
Icke att förglömma: under pandemins första månader gjorde Israel också allt som dess förmåga och ekonomi mäktade för att bistå PA i kampen mot coronaviruset. Men vid mitten av 2020 bojkottade PA all hjälp från eller via Israel, ekonomisk, humanitär och övrig. Man vägrade t.o.m. att ta emot två hela flygplanslaster med coronavirusbekämpningmateriel från Förenade Arabemiraten, eftersom de plan som skulle leverera lasten hade landat på Ben Gurion-flygplatsen.
Istället spred PA-talesmän skrönor om att israeliska soldater vid säkerhetskontroller avsiktligt infekterade palestinier med corona och att andra israeler spottade dödsbringande coronasaliv på palestinska bilars dörrhandtag och vindrutor. (En tydlig parallell till den klassiska antisemitiska lögnen om judar som förgiftat Europas vattenkällor.)
Allt detta till trots har Israel försökt hjälpa PA. Och i smyg har PA tillåtit sina läkare att vid israeliska sjukhus få utbildning i hur man bäst behandlar coronapatienter.
Alla Israels medicinska humanitära aktiviteter härrör ur det orubbliga engagemanget för helande och medmänsklighet, grundmurat i judisk tradition, och ur staten Israels åtagande att vara en kraft för framsteg och broderskap i vår värld.
Men, återigen: inget av detta får vi veta via internationella media eller FN-rapporter. Det är skamligt.