Under flera decennier har förhållandet mellan Marocko och Israel präglats av diskret samarbete i frågor som gällt militären och underrättelseväsendet. 17 juli i år, efter att Israels premiärminister Benjamin Netanyahu erkänt Marockos överhöghet över Västsahara, skickade den marockanske kungen Mohammed VI ett varmt, personligt brev till Netanyahu med inbjudan att besöka den nordafrikanska staten.
I juni utsåg Israel sin förste militärattaché till Marocko, och gemensamma militärövningar genomfördes på marockansk mark med deltagande av israeliska och marockanska soldater och befälhavare.
Den israeliska delegationen bestod av ett elitförband ur Golanibrigaden anförd av en major. ”De tog emot oss med öppna armar och var mycket varma. Vi genomförde gemensamma övningar”, sade en israelisk kapten (Jerusalem Post, 13 juli 2023). ”Detta pågick hela dagen, varje dag, hela veckan. Det här är inget man tar för givet”, tillade han. ”Dessutom åt vi tillsammans och umgicks fram till sena kvällen.” På fredagskvällen firade soldaterna Shabat i en lokal synagoga.
Normaliseringen av de diplomatiska relationerna mellan de båda länderna inleddes 2020 till följd av Abrahamsavtalen mellan Israel, Bahrain och Förenade Arabemiraten. Strax därefter anslöt sig Sudan.
Den judiska befolkningen i Marocko har anor från romartiden. Innan Israel grundades 1948 uppgick Marockos judar till cirka 265.000, den största judiska minoriteten i den muslimska världen. Idag är landets judar färre än 2.000.
Enligt den israeliska Statistiska Centralbyrån är (2019) 472.800 israeliska medborgare födda i Marocko eller av marockansk härkomst.
Som turist i Israel har man ofrånkomligen samröre med lokalbefolkningen. Tre fjärdedelar av invånarna är judar, medan resten är kristna, muslimer eller andra minoriteter. Många tycks vara sekulära.
Enligt Statistiska Centralbyrån är dock i praktiken den judiska befolkningen
20% nationalreligiösa eller ultraortodoxa,
40% traditionella och
40% sekulära.
Dessa siffror ger dock ingen fullständig bild, eftersom även 80% av de sekulära judarna tror på ”Israels Gud”, noterar David Weinberg (Jerusalem Post, 21 april 2023); alltså tror 92% av alla judar i Israel på Abrahams, Isaks och Jakobs Gud. En sådan nivå av tro är säkerligen den högsta bland dagens västländer.
Det judiska folkets 4.000-åriga historia, som tog sin början i patriarkernas era, fortsatte med Bibelns profeter, den månghundraåriga (partiella) förskingringen av judarna från sitt land, deras återvändande till det ursprungliga hemlandet och Israels återupprättande som modern statsbildning samverkar till att förklara intensiteten i judarnas tro och den målmedvetenhet med vilken de idag värnar sin stat.
Att hjälpa sin medmänniska är ett ideal för många, men för vissa blir det en verklighet – bland dem judarna.
Ta som exempel israelisk-amerikanske Moti (Mordechai) Kahana, född 1968 i Jerusalem. Han tjänstgjorde i Israels flygvapen och hamnade sedan i New York som ägare till en framgångsrik firma för begagnade bilar. Denna såldes 2009 till hyrbilsföretaget Hertz.
Olika händelser ledde honom i en annan riktning. Vid ett besök på Yad Vashem i Jerusalem, minnesplatsen över Förintelsen, upptäckte han att rumänska släktingar på moderns sida hade mördats av sina grannar under Shoah, inte av nazisterna. Han våndades över att de inte kunnat räddas.
År 2011 rasade ett inbördeskrig i Syrien. Han följde nyheterna medan miljontals invånare blev flyktingar.
År 2012 vållade orkanen Sandy förödelse i New Yorks stad. Tusentals översvämningsoffer behövde livsmedel, kläder och tak över huvudet. Han engagerade sig i varuleveranser till de nödställda: mat, filtar, bensin, modersmjölksersättning och blöjor, gav en förtvivlad kvinna vatten och fick en kram som tack. Det förändrade hans liv.
Sedan dess har Kahana och hans medarbetare organiserat räddningsaktioner för syriska flyktingar och busstransporterat hundratals sjuka och skadade barn och deras mödrar över gränsen till Israel, där de fått kostnadsfri sjukhusbehandling.
Han har räddat irakier, hjälpt tusentals kurder i Afghanistan att undkomma terroristgruppen ISIS och t.o.m. möjliggjort det afghanska kvinnliga fotbollslagets flykt från den muslimska förtryckarregimen.
På gränsen mellan Rumänien och Ukraina har han upprättat ett soppkök för flyktingar undan ryssarna och står också bakom hjälpåtgärder i Jordanien och Turkiet.
Även judar har fått hjälp. Han räddade 200 föräldralösa ukrainska judiska barn, de sista 12 judarna från Syrien 2014, de sista 47 judarna från Jemen 2020 och den siste juden från Afghanistan 2021.
Hur har det varit möjligt för Kahana att rädda dessa judar när en israel skulle ha stött på omöjliga hinder i den muslimska världen? Han har använt sina amerikanska kontakter och sitt goda anseende inom teknisk och logistisk service för humanitära behov. ”Jag har hjälpt betydligt fler kristna och muslimer [än judar], hundratals om inte tusentals”, blir hans ödmjuka kommentar. Hans mål är att ”hitta det goda i världen. Och för mig är det detta som verkligen betyder något”. Kahanas letande har skänkt ljus och liv till folken.
Den här berättelsen talar till oss. Kahana, en israel, hjälpte gång på gång dem som borde betraktas som hans fiender.
1952 organiserade och tillhandahöll LEMA’AN ZION:s grundare Herbert Hillel Goldberg, judisk överlevande från Förintelsen vars far och två systrar mördats av nazisterna, humanitärt bistånd från Sverige för (bl.a.) tiotusentals tyska flyktingar i norra Tyskland.