Nyhetsmedia världen över tar ut svängarna när man betecknar de pågående protesterna i Israel som en fundamental kris som hotar demokratin; en intern missämja som kan leda till tyranni eller t.o.m. fascism, påstår man.
Det faktum att israeler marscherar antingen till stöd för eller i opposition mot juridiska reformer är ganska unikt; demonstrationer inför föreslagna reformer inom det högsta domstolsväsendet är ett okänt fenomen i andra länder.
I Israel bär båda sidor stolt landets flagga. Ingen hotar att rasera demokratiska institutioner eller införa nytt styrelseskick. Våldet har varit försumbart, även om invektiven är hejdlösa. Men det existerar tveklöst en vid åsiktsskillnad, ett bevis på varje medborgares yttrandefrihet.
I själva verket råder enighet: alla aktörer intygar att de bryr sig om sitt land, passionerat och djupt, d.v.s. raka motsatsen mot vad som hävdas av nyhetsmedia och utländska regeringschefer som lägger näsan i blöt. Detta påpekades av den brittisk-israeliske Cambridge-utbildade ingenjören rabbi Leo Dee, vars hustru och två döttrar mördades av en palestinsk terrorist nära sitt israeliska hem under sistlidna Pesach.
Med hänvisning till demonstrationerna sade han: ”Det kallas demokrati. Låt oss inte gå i den fälla som hävdar att det är en kris. Det här är ett tecken på den största kärlek och enighet som en nation kan uppvisa” (Jerusalem Post, 28 juli 2023).
Ett betydligt större bekymmer är Iran. USA:s president Joe Biden vill ha ett nukleäravtal med iranierna. Dessas avtalsbrott ignoreras av Vita Huset; inga sanktioner upprätthålls. Sedan Biden tillträdde har Iran exporterat olja till Kina för 47 miljarder dollar. År 2021 hade man 60 oljetankers; i juli 2023 var antalet 338 (@CarolineGlick, 14 juli 2023).
Detta går fullständigt på tvärs mot den israeliska inställningen. Irans nukleära ambitioner utgör ett existentiellt hot mot Israel, gång på gång uttalat av iranierna. Israels ledarskap, vänstern lika mycket som högern, är enigt: man vill hindra Iran från att konstruera kärnvapen.
Iranierna har den nödvändiga teknologin; återstår frågan om hur snart den är redo. Deras förhalning är taktisk: ju längre de kan låta de hemliga förhandlingarna dra ut på tiden, desto större ekonomiska eftergifter kan de tillskansa sig från de alltmera desperata västmakterna.
Det är bara Israel som har viljan att stoppa denna process. Detta är den verklighet som präglar den tumultartade tid vi lever i. En passande judisk bön är: ”HERREN skall ge makt åt sitt folk; HERREN skall välsigna sitt folk med frid” (Ps. 29:11).