Guds relation till Israel bygger på ett evigt förbund (1 Krön. 16:14-22; 17:22; Ps. 89:30-34; 105: 6-11; Jer. 31:3, 35-37). Det inkluderar ett löfte till Abraham och hans avkomlingar genom Isak och Jakob om ett land med definierade gränser, inklusive Gaza (Jos. 15:1, 20, 47). Israels gränser fastställdes t.o.m. långt innan nationen existerade, före Abraham (5 Mos. 32:8).
Förbundet innebar förelägganden om lydnad, men det upphävdes inte av Israels vacklanden (3 Mos. 26:44-45; Jer. 51:5), ett faktum som upprepades av Paulus (Rom. 3:3-4). Trots att Israel fått lida dubbelt för sina försyndelser (Jer. 40:2), lovade Gud ändå att återföra Israel till dess egna gränser (Jer. 31:17).
Guds förlåtelse, barmhärtighet och nåd, liksom bekräftelsen på hans förbunds fortsatta giltighet kommer gång på gång till uttryck hos Bibelns profeter (Jes. 46:9-11; 49:14-16; 54:7-10; 55:11). Jesus stadfäste profetiorna och deras uppfyllelse: ”Tro inte att jag har kommit för att upphäva lagen eller profeterna… Innan himlen och jorden förgår, skall inte ett enda yod [det hebreiska alfabetets minsta bokstav], inte minsta prick i lagen förgå, förrän allt har skett” (Matt. 5:17-18). Även Paulus bekräftade detta (Rom. 9:3-4; 11:2, 29). Han kallade sina ”bröder och stamfränder”, d.v.s. judarna, för israeliter. Israel är Israel, inte något substitut eller någon Ersatz-grupp.
Även om Israel kunde ha straffats för sina synder så extremt som med fördrivning till universums utkanter (”himmelens ända”), skulle Gud ändå återföra det judiska folket till dess fäders land, och de skulle besitta det – med andra ord: äga det (5 Mos. 30:4-5).
Israels nation är Guds skapelse och hans ägodel (Jes. 43:1, 15) som han utvalt (Jes. 44:1-2).
Betänkt detta: Om Guds förbund med Israel skulle upphöra och det judiska folket inte längre vore hans utvalda folk, skulle mänskligheten upphöra att existera, likaså universum så som vi känner det. Solen och månen skulle upphöra att existera ifall Gud bröt sitt förbund med Israel (Jer. 31:35-37). Dessa himlakroppar står som garantier för Israels oåterkalleliga status inför Gud. Utan solen och månen är mänsklig existens omöjlig. Utan Israel är det slut med mänskligheten. Guds förutsättningar. Hans villkor. Ingen annan nation har ett sådant avtal med Gud.
”Trösta, trösta mitt folk, säger er Gud. Tala ljuvligt till Jerusalem och predika för det att dess vedermöda [exil] är slut” (Jes. 40:1-2). Detta bibelställe citeras ofta med syftning på tidsåldern för Israels återsamling efter årtusenden av lidande i förskingringen. Det får ökad tyngd efter den fasansfulla massakern på civila, äldre, spädbarn och hela familjer av Hamas-terrorister som trängde in i samhällen i södra Israel på sabbaten den 7 oktober.
Trösten till de sörjande kan ske i form av ord eller andra uttryck för omsorg. Den kan gestalta sig som ekonomiskt eller annat stöd, i erkännande av den andliga välsignelse som kristna har undfått via det judiska folket, vilket Paulus föreslog (Rom. 15:27). Sade inte Jesus: ”Frälsningen kommer från judarna” (Joh. 4:22)?
Många kristna känner en förpliktelse att be om fred över Jerusalem baserad på psalm 122:6. Men en trofast kristen kan bidra med långt mer än bön och ekonomiskt bistånd, bådadera viktiga insatser. Gud förväntar sig att alla, på nationell världsbasis, ska vara ambassadörer för Israel och förkunna att Gud har återsamlat det judiska folket inom dess egna gränser på samma sätt som en herde samlar sin flock (Jer. 31:10-11, 17).
Kristna är ofta mycket öppenhjärtiga med sin tro och delar med sig av denna så snart möjlighet ges. Men hur ofta talar de med icke-troende vänner om Israels återkomst till sitt Heliga Land? Återuppbyggandet av ödelagda städer? Hela landets återbefolkning, speciellt de omstridda områden som specificeras i de urgamla profetiorna – Samarien och Judéen (den s.k. Västbanken)? Att detta är Guds projekt, inte blott ett sekulärt företag? Hur många kristna inser att ambassadörskap för Israel faktiskt är en biblisk förpliktelse? Israels bestämmelse är profetisk uppfyllelse, inte enbart politik.
Kritikernas röster, de röster som fördömer Israel, är många och de är högljudda, oavsett om de hörs från parlament, i nyhetssändningar eller från kyrkliga predikstolar. Borde inte kristna bjuda motstånd mot dessa röster och förkunna Guds sanningar om Israel – så som han faktiskt har anbefallt?
Inneslutna i de profetiska budskapen finns ord som manar nationerna till ödmjukhet. Gud rådfrågar inte nationer, FN, Internationella Domstolen, FN:s felrubricerade Människorättsråd eller internationella toppolitiker och domare. Alla dessa kommer till sist att stå förödmjukade, av Gud betraktade som fåfängliga, som ingenting (Jes. 40:12-24). I själva verket kommer alla de som fördömer Israel att befinnas skyldiga, dömda av Israel (54:17).
När Gud återsamlar det judiska folket, vilket sker i våra egna dagar, använder han Israel som en ”tröskvagn, ny och med skarpa taggar” för att i grunden besegra dem som går till attack (41:8-16). Israel kommer att förgöra sina förtryckare (Jer. 30:16) i enlighet med Guds plan (”… alla dina plundrare skall jag lämna till plundring”). För deras misshandel av Israel utmäter Gud straff mot nationer, mot Israels förtryckare, i noggrann överensstämmelse med hur dessa handlat gentemot Israel. De som terroriserat Israel, försökt rycka upp judarna från deras land eller stycka Israels territorium kommer som straff själva att få uppleva exakt dessa konsekvenser.
Mer än någon annan nation strävar Israel efter att vid krigföring minimera civilt lidande. Men trots vårt medlidande med civilister ska enligt Bibeln genom Guds domslut de som vill göra Israel hemlöst själva bli hemlösa. De som stöder krig och terror mot Israel kommer att drabbas av krig och terror.
En räkenskapens dag närmar sig för de nationer som genom maktmedel eller på annat sätt medverkat till att driva bort det judiska folket från dess av Gud anförtrodda hemland (Joel 3:1-17). För de erövrare, historiska eller nutida, som sinsemellan delat upp detta land eller skänkt bort det till andra. För de globala aktörer, såväl politiska som religiösa, vilka tvingat Israel att uppge delar av sitt territorium. God kallar detta land ”mitt land” (v.2) och han kommer att döma dem alla, med ett lejons rytande (v.16). När de försökte beröva Israel dess land begick de röveri mot Gud. Han ska vända deras onda avsikter visavi Israel mot dem själva. De kommer att berövas sitt land. Så som de sålde Israel till slaveri kommer de att säljas som slavar, för att skörda vad de har sått.
Kristna kan göra mycket för att välsigna Israel enligt bibliska riktlinjer: be, trösta, bistå och höja sina röster.
ˑ Be om fred och säkerhet inom Israel, det judiska folkets hemland, och i dess samhällen världen över;
ˑ Uttryck uppmuntrande och medkännande ord inför judiska vänner, deras församlingar och israeliska diplomatiska sändebud i era hemländer;
ˑ Ge bidrag för att återskapa liv hos dem som sörje, sårades eller förlorade sina hem p.g.a. de förfärande terroristattackerna.
ˑ Hur kan man höja rösten? Delta i solidaritetsdemonstrationer till stöd för Israel. Informera era folkvalda om ert ställningstagande och uppmana dem att själva aktivt stå upp för Israel. Låt nyhetsmedia veta var ni står när det gäller Israel och mana dem att stoppa ensidig rapportering. Tala med pastorer och kristna vänner, familjemedlemmar och andra, och uppmuntra dem att aktivt stödja Israel.
Israels fiender är hyperaktiva och välorganiserade i sina fördömanden av Israel. Om nyhetsmedia och regeringar bara får sig till livs fördömanden, kommer också de att gå i samma riktning. Låt inte osanningar förbli oemotsagda. Självtillräcklighet kommer inte att förhindra den förebådade domen över nationerna. Engagemang, å andra sidan, kan vända vinden och medföra välsignelser.
Att hålla fast vid och proklamera Guds sanningar är vägen till fred och välsignelser.