Jag minns Billy Grahams ord när han en gång gästade det populära amerikanska soffprogrammet ”The Merv Griffin Show”: ”Om Gud inte straffar Amerika blir han tvungen att be Sodom och Gomorra om ursäkt.” Pastor Graham citerade här sin hustru Ruth, som redan 1965 hade fällt detta yttrande.
Paret kommenterade de allvarliga sociala och politiska problem som växte fram i Amerika på 1960-talet. Dock förekom fortfarande värderingar utifrån moral, tro och nationell stolthet, som reglerade de flesta människors tillvaro.
Pastor Billy Graham i TV: ”The Merv Griffin Show”
När jag på 1990-talet lämnade Kalifornien var samtalstonen i de flesta fall hövlig och TV-sändningarna fria från nakenhet. Federal lagstiftning skyddade barnen från ”vuxna” ämnen.
Så icke idag. Amerika delar i hög grad den europeiska frigjordheten. Komedier översvämmas av vulgariteter, pornografi har stor genomslagskraft i etern och småbarn utsätts (med statsmakternas tillstånd) avsiktligt för alla former av sexualitet, betraktade som hälsosamt självbejakande. ”Allt är tillåtet” enligt denna filosofi.
Att kriminaliteten har fått ett våldsamt uppsving är föga förvånande. Vid veckoslutet kring USA:s Självständighetsdag den 4 juli dödades 189 människor och sårades drygt 500 i skottlossningar under loppet av 72 timmar (Fox News, 6 juli 2021).
En populär pastor klagade nyligen sin nöd: ”Amerika befinner sig i moraliskt fritt fall… Ni mördar barn i livmodern. Om de överlever denna, försöker ni förleda dem till sexuella avvikelser i unga år. Om de överlever dessa, fördärvar ni dem med gudlös undervisning. Om de fortfarande överlever, drabbas de av skilsmässa i familjen. Och om de lyckas uppnå vuxen ålder, dränker vi dem i ett hav av pornografi. Det här är en nation så djupt nedsjunken i ett omoralens och ondskans kloaksystem att ingenting längre förvånar mig” (John MacArthur om ”The Ingraham Angle”, Fox nyhetssändning, 15 april 2021).
Amerikas tro har påverkats av allt detta. Vissa människor har svarat med stärkt tro, men undersökningar visar en annan bild.
Den välrenommerade opinionsundersökaren George Barna påvisade nyligen att under de senaste två decennierna har amerikaner, i synnerhet de unga, lagt sig till med en obiblisk världssyn, en ”urvattnad, mysig, falsk kristendom” (Christianity Daily, 4 maj 2021). Begrepp som synd, gudomlig välsignelse och frälsning lyser med sin frånvaro. Normen är att göra gott mot andra medan man ser till att själv bli lycklig. Gud är en fjärran, oengagerad figur. I avsaknad av tro faller många ungdomar för marxismens locktoner.
I ett sådant scenario blir Israel irrelevant. Uppfattningen om Israel som ett ljus för folken, som förmånstagare till profetisk uppfyllelse, som en nation med en dynamisk, gudomligt beskyddad roll i dagshändelserna har gått förlorad.
Än värre blir det när nyhetsmedia visar bilder av ett hyreshus som rasar samman i Gaza, utan att nämna vare sig Hamas-terroristernas högkvarter i byggnaden eller det faktum att Israels armé gett hyresvärden flera timmars tidsfrist för att evakuera de boende. Då kan man inte förvänta sig annat än att dåligt informerade amerikaner kommer att se Israel som förtryckare och Gaza-borna som offer.
När nyhetsmedia endast i förbigående nämner ”dussintals” Hamas-raketer mot Israel, medan den verkliga siffran är 4.340 missiler avfyrade från skolor, moskéer och bostadshus, kommer Israel att betraktas som en översittare som ägnar sig åt oproportionerliga attacker.
När ettriga politikerröster inifrån USA:s demokratiska parti framhåller Israel som en apartheidstat och förtiger att det sitter muslimer t.o.m. i den israeliska Högsta domstolen, kommer naiva väljare att bibringas uppfattningen att man borde införa bojkotter mot Israel.
De har inte den blekaste aning om att den palestinska förvaltningen (PA) hindrar judar från att leva bland dem. De har ingen aning om att när en palestinsk arab säljer sitt hus till en jude, betraktas han av PA som landsförrädare och döms till döden. Å andra sidan är de också totalt okunniga om att araber (kristna och muslimska) kan bosätta sig i judiska samhällen över hela Israel.
Även den judiska samfälligheten har påverkats. Ett chockerande faktum: en fjärdedel av USA:s judar, huvudsakligen ickereligiösa och liberala, är övertygade om att Israel är en apartheidstat (Jerusalem Post, 14 juli 2021). Likt Israels bibliska Rubens och Gads stammar, som föredrog att slå sig ner öster om Jordanfloden framför att gå över till Landet tillsammans med sina brödrastammar (4 Mos. 32), ses med all rätt dessa dissidenter som att de ”sviker sitt folk just när de behövs som bäst” (Covenant & Conversation, ”Conflict Resolution”, Rabbi Lord Jonathan Sacks, 2021).
Israel må segra på det militära slagfältet, men den internationella allmänna opinionen betraktar Israel som en imperialistisk angripare som förtrycker en hjälplös minoritet.
Det är inte alltför långsökt att förvänta sig att denna trend kommer att fortsätta och det amerikanska (och internationella) stödet åt Israel försvagas. Israel får fortsätta att som alltid försvara sig inför FN, i internationella domstolslokaler och på nyhetsredaktioner. Även dessa är slagfält, i likhet med Israels norra och södra gränser.
Ett sammanträffande: Min förutvarande läkare i Amerika skrev till mig i morse: ”Det här vore en lämplig tid för Messias att infinna sig.” Jag kunde bara säga Amen. För dem som litar på Guds nedskriva löften finns tecknen runt omkring oss. Hat, vrede, fruktan, tvivel, otro, anarki och konflikter grasserar, men en kvarleva hyser förtröstan.
Guds ord ingjuter tillförsikt, ty när andra människor och andra nationer sviker, proklamerar bibeltroende, såväl judar som kristna: ”Inte genom någon människas styrka eller kraft skall det ske, utan genom min Ande, säger HERREN Sebaot” (Sak. 4:6). ”Ni av Israel, förtrösta på HERREN. Ja, han är deras hjälp och sköld” (Ps. 115:9).