Det väckte stort uppseende bland evangelikaler, när den amerikanske pastorn Andy Stanley vid North Point Community Church i Atlanta under en radio-/TV-sänd predikan föreslog att kristna måste ”frikopplas” (avbryta förbindelsen) från de judiska Skrifterna, precis som Paulus, Petrus och Jakob. Han förklarade att dessa frikopplade kyrkan från de judiska Skrifternas världsbild, värdesystem och regelverk.
Så vad är problemet? Stanley är knappast unik. Ersättningsteologin (supersessionismen) har existerat alltsedan 100-talet, då kristendomen redan höll på att överge sina judiska rötter (jfr. Ignatius, Justinianus, Origenes, Tertullianus). Men Stanley är ledare för en megakyrka med 40.000 medlemmar och har en miljonhövdad tittarskara. Han betraktas som en av de fem mest inflytelserika pastorerna i dagens USA. Och därför har hans offentliga uttalanden tyngd, oavsett hur felaktiga de än må vara.
Man kan i Stanleys ord höra anspelningar på det första kyrkomötet i Nicaea år 325. Stanley hänsyftade faktiskt i sin predikan på detta koncilium, dock utan att redovisa dess antijudiska smädelser.
I Nicaea beslöt 318 biskopar att förändra sedvänjan att fira påsk på samma datum som den judiska påsken [pesach]. De antijudiska känslorna var centrala i konciliets beslut att ”frikoppla” från det historiska judiska datumet: ”Det förklarades vara synnerligen ovärdigt för denna den allra heligaste av alla helger [påsk] att följa judarnas sed… Vi bör inte… ha något gemensamt med judarna… Vi åstundar, käraste bröder, att avsöndra oss från judarnas avskyvärda sällskap…” (Eusebius; tillagd betoning, liksom i följande citat).
Att kapa förbindelsen med de judiska Skrifterna (Gamla testamentet, d.v.s. hebreiska Tanach) kan visa sig bli problematiskt. Jag förmodar att Stanley aldrig har räknat ut hur frekvent Nya testamentet citerar det Gamla: 456 gånger!
Jesus sade om och om igen: ”Det står skrivet…” eller ”Har ni inte läst…?”, med hänsyftning på Gamla testamentet. Och: ”Sannerligen, innan himlen och jorden förgår, skall inte en enda bokstav, inte minsta prick i lagen förgå, inte förrän allt har skett” (Matt. 5:18). Och: ”Gå och visa upp dig för prästen och ge det offer som Mose har bestämt” (Matt. 8:4).
Andra källor: ”I Psaltaren står det…” (Apg. 1:20), ”Detta är vad som har sagts genom profeten Joel…” (Apg. 2:16), ”Vad säger skriften?” (Rom. 4:3), eller ”…få er att minnas de heliga profeternas förutsägelser…” (2 Petr. 3:2).
Enligt Stanley är uppståndelsen kristendomens fixpunkt, då övergången till ett nytt religiöst system inträffade, ett system som nu innefattade hednafolken. Detta gjorde rent hus med det gamla system som baserats på den judiska nationens kallelse och särställning och de judiska Skrifternas löften. Det som varit var nu tillända och hade ersatts.
Jag vill inte tona ner uppståndelsens betydelse för kristna eller betydelsen av hednafolkens inkluderande, men Stanleys nonchalanta avvisande av Israels unika roll dementeras av Paulus, som skrev: ”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse” (Rom. 11:29; se även 3:1-3; 9:4-5; 11:1-2).
Efter uppståndelsen fortsatte Jesus att hänvisa till Gamla testamentet (Luk. 24:44-45). Dessutom har himlen och jorden fortfarande inte upphört att existera – och följaktligen inte heller Lagen för judarna. Det står fullständigt klart att Jesus och de nytestamentliga författarna, bland dem Paulus, till skillnad från Stanley aldrig kände sig manade att ta avstånd från Tanach.
Men härmed är Stanleys osakligheter inte uttömda. Han hävdade att de judiska Skrifterna, t.o.m. de tio budorden, inte utgjorde någon ”inspirationskälla” (vägledning) för kyrkans hållning i något avseende. Än en gång motsägs han av samma nya testamente som han hävdar står över all annan Skrift: ”Varje bok i Skriften är inspirerad av Gud och till nytta när man undervisar, vederlägger, vägleder och fostrar till ett rättfärdigt liv…” (2 Tim. 3:16). Gamla testamentet är otvivelaktigt en beteendevägledning för alla, om inte i lagdetaljer som för judarna så åtminstone när det gäller Lagens anda.
Om kristna överger en judisk-biblisk världsbild och ett bibelinspirerat judiskt tänkesätt så som Stanley föreslår, hur ska de då kunna förstå den text de läser och vördar? Nya testamentet är genomsyrat av judiska termer, idéer och t.o.m. rabbinska citat.
”Jude/judar” eller det judiska folket nämns 202 gånger i Nya testamentet, ”Israel/israelit/israeliter” 78 gånger, medan ”kristen/kristna” endast förekommer 3 gånger. ”Kristendom” nämns överhuvudtaget inte, inte ens av Paulus.
Hur är det med de judisk-bibliska högtiderna? Pesach (påsk) nämns 30 gånger, och även shavuot (pingst) och sukkot (lövhyddohögtiden) förekommer.
T.o.m. den rabbinskt anbefallna högtiden chanukkah (tempelinvigningsfesten) omnämns (Joh. 10:22). Martin Luthers tyska översättning betecknade felaktigt chanukkah som ”Kirchweihe” (kyrkoinvigning), trots att den handlar om templets återinvigning.
De stora kristna högtiderna, då? ”Påsk” [=Easter] och ”jul” förekommer inte i Nya testamentet. De historiska händelser som gav upphov till dem omnämns, men inte högtiderna i sig. Vissa bibelöversättningar nämner vid ett tillfälle påsk/Easter (Apg. 12:4), men som en felöversättning av ordet för den judiska påsken.
Stanley ivrar för att avjudaisera kristendomen. Vilket föranleder frågan hur han ställer sig till den kyrkopolitiska synkretism (sammansmältning) av kristna och hedniska traditioner som i historisk tid använts för att locka till sig nya proselyter. ”Easter” hörde ursprungligen samman med Eostre (Ostara), den fornsaxiska hedniska fruktbarhetsgudinnan, som firades vid vårdagjämningen. ”Julen” härstammar från ”kristnandet” av den hedniska romerska saturnalie-högtiden i samband med vintersolståndet, som utmärkte solens årliga återfödelse (dies solisinvictinati) och firades med att ge gåvor, dekorera vintergröna växter och tända ljus.
”Sabbat”? ”Tempel”? ”Synagoga”? Nya testamentet innerhåller tjogtals hänvisningar.
Men ”kyrka”? Trots otaliga senare översättningar finns termen ”kyrka” inte en enda gång i Nya testamentets grekiska text, eftersom det ordet ännu inte existerade. Den grekiska texten använder ordet ”ekklēsia”, som betyder ”de kallades församling”. Det översattes till ”kyrka”, fördes tolkningsmässigt in i tidigare text, men hämtades inte ur texten. Ekklēsia användes formellt alltsedan 600-talet f.Kr. för att beteckna medborgarförsamlingar (av medborgare som ”kallats ut” ur den allmänna befolkningen). I vardagligt tal kunde ordet t.o.m. syfta på ett forntida hednareligiöst forum. Med tiden fick det en allmän betydelse motsvarande sammanslutning/förbund, men kunde också syfta på en synagoga (jfr. Josefus).
Det här handlar inte om poäng eller vinnare. Men det borde vara synnerligen uppenbart för alla, även om inte för pastor Stanley, att Nya testamentet är en utpräglat judisk bok, rotad i de judiska Skrifterna.
Pastor Stanleys mentor, Billy Hybels, grundare av Willow Creek Community Church (AP)
Jag förväntar mig inte att kristna ska bli judar, fira de judiska högtiderna, hålla de detaljerade dietföreskrifterna eller dylikt. Ej heller förväntar jag mig att kristna ska överge de tusentals av människor utformade traditioner, varav många vackra och betydelsefulla, som man skapat för att uttrycka sin tro i all dess kulturella mångfald inom drygt 34.000 kristna kyrkosamfund världen över.
Jag vill däremot avslöja den oinitierade uppfattning om Nya testamentet som förkastar dess ursprungliga judiska karaktär och innehåll. Denna förvränger nämligen många av Nya testamentets budskap. Dessutom medverkar den till motvilja gentemot Israel och det judiska folket, något som historien oupphörligen vittnar om.
Den som tror att Israel förkastats av Gud och ersatts av kyrkan kommer också att förkasta Israels profetiskt förutsagda återupprättande. Vissa kommer att reagera mot dagens Israel med utgångspunkt från sekulära politiska strömningar (inklusive antisemitiska sådana, t.ex. antiisraelisk bojkott).
Det är betecknande att Stanley betraktar pastor Bill Hybels, f.d. Willow Creek Community Church, som en av sina lärofäder. Hybels och dennes hustru Lynne är kända för sina propalestinska sympatier och sin kritik av Israel. Lynne har varit regelbundet återkommande talare vid de antiisraeliska konferenserna Christ at the Checkpoint vid Bethlehem Bible College inom det område som förvaltas av PA, den palestinska myndigheten.
Under åtskilliga år har evangelikala ledare slagit alarm. Tron inom Millenials och GenZ-rörelserna försvagas. Kyrkobesöksfrekvensen är låg. Stödet för Israel är ett av offren för en ny världsåskådning bland yngre kristna.
Biblisk tro och moral betraktas som gammalmodigheter och ersätts av slagord tillhandahållna av sekulära rörelser för ”social rättvisa” och globalt engagemang. Medan en ny generation troende, bättre bevandrad i sociala media än i Bibeln, tar ledningen, marginaliseras (eller hånas som favorisering eller klantänkande) de Israel-vänligas åsikter samtidigt som de judiska rötterna ignoreras. De som fortfarande besöker kyrkligt anordnade Israel-relaterade evenemang verkar tillhöra en äldre kategori.
Tragiskt nog får unga kristna idag höra fler antiisraeliska ord i skolan, i media eller annorstädes under en och samma dag än kärlekfulla ord om Israel från vissa pastorer under ett helt år. Och detta får följdverkningar. Motståndet mot den negativa Israel-bilden och ersättningsteologin nöts ner.
Tacknämligt nog står dock många evangelikaler, speciellt i USA och Sydamerika, i frontlinjen när det gäller stöd för Israel. Dessutom tar många kristna vänner i vanliga kyrkor världen över ställning. Och dessa utgör alltjämt en källa till välsignelse för de nationer de representerar.