Artiklar Featured

Tiden är inne


Dr. Herbert Hillel Goldberg

”Se, dagar skall komma, säger HERREN, då man inte mer skall säga: ’Så sant HERREN lever, han som förde Israels barn upp ur Egyptens land’, utan: ’Så sant HERREN lever, han som förde avkomlingar från Israels hus ut ur landet i norr och hämtade dem ur alla andra länder dit jag hade drivit bort dem.’ Så skall de få bo i sitt land” (Jer. 23:7-8).

Profeten Jeremia var medveten om detta redan för 2.700 år sedan. Vi läser här om en epok så betydelsefull att Israels utvandring ur Egypten och den Allrahögste själv används som jämförelsematerial. Men säger vi det? Och med sådant bibliskt eftertryck? Fäster vi något avseende vid detta tidstecken?

Det spelar en viktig roll för såväl judar som kristna. I synagogorna sprids budskapet via de föreskrivna veckoläsningarna som tillsammans resulterar i att hela Torah (de fem Moseböckerna) läses under loppet av ett år. I kyrkor och församlingar kan man välja olika varianter.

Jag har lagt märke till att i länder runt om i världen har folk åtminstone hört talas om Israels utvandring ur Egypten. Kristna barn får denna kunskap redan i söndagsskolan.

Mirakel på mirakel

Mose och Aron utförde mirakler inför Farao. Dessutom drabbades Egypten av hemsökelser, gentemot vilka Faraos häxmästare var maktlösa och därför utbrast: ”Detta är Guds finger” (2 Mos. 8:19). Det enda Gud behövde göra var att röra ett finger.

Men vi läser också: ”Så säger HERREN: Israel är min förstfödde son” (4:22). Herren förde med ”stark hand” (13:3) Israel i kärlek ut ur det egyptiska träldomshuset.

Därefter följde den mirakulösa övergången av Röda havet och de egyptiska förföljarnas nederlag. Betänk också de många underverken under Israels vandring i ödemarken: vattenförsörjning och himmelsk manna, t.o.m. att ”dina kläder blev inte utslitna och din fot svullnade inte” (5 Mos. 8:4) och ”inte heller sandalerna på dina fötter [blev utslitna]” (29:5) under den 40 år långa färden.

Utrymmet här räcker inte till för att berätta om alla de tusentals underverk som det judiska folket upplevde i det land som Gud gav dem – och i Diasporan – inte ens hur man överlevde alla attacker. Våra själars fiende har oavbrutet alltsedan dess uppkomst hatat Guds utvalda egendom. Varje jude som överlevt kan betraktas som ett miraklernas barn.

Den 14 maj 1948, efter att inte ha existerat under cirka 2.000 år, återföddes den judiska staten. Ett av världens största underverk inträffade. Profeten Jesaja uttryckte sin förvåning över detta faktum för närmare 3.000 år sedan: ”Vem har hört något sådant? Vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag, eller ett folk födas på en enda gång, eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan börjar?” (66:8).

Och omedelbart därefter står det: ”Gläd er med Jerusalem, fröjda er med henne, alla ni som har henne kär. Jubla högt med henne, alla ni som har sörjt över henne” (v. 10). Alla vänner av det judiska folket kan glädjas tillsammans med Israels huvudstad.

Lika betydelsefullt är tillkännagivandet: ”Jag är Herren, er Helige, Israels skapare, er konung” (43:15). I den hebreiska grundtexten används här ordet ”boreh” för ”skapa”. Samma ord används om världsalltets skapelse. Israel är faktiskt en specifik, målmedveten skapelse av Gud, Konungen.

”Ty du är ett heligt folk inför HERREN, din Gud. Dig har HERREN, din Gud, utvalt att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jordens yta” (5 Mos. 7:6).

”Se, ett folk som bor avskilt och ej räknar sig bland folken” (4 Mos. 23:9). ”Välsignad är den som välsignar dig; förbannad är den som förbannar dig!” (24:9). Såväl enskilda människor som nationer borde betänka detta erbjudande om en avgörande välsignelseprincip.

Kom hem, kom ni alla!

”Eftersom du är dyrbar i mina ögon, högt aktad och älskad av mig, ger jag människor i ditt ställe, folk i stället för ditt liv. Frukta inte, ty jag är med dig. Jag skall låta dina barn komma från öster, och från väster skall jag samla dig. Jag skall säga till länderna i norr: ’Ge hit!’ och till södern: ’Håll dem inte tillbaka!’ För hit mina söner fjärran ifrån och mina döttrar från jordens ände’” (Jes. 43:4-6).

Judiska barn från Yemen i immigrantläger i Rosh Haayin kring 1950. (Israel GPO)

Läs kapitel 31 i profeten Jeremia bok, där det bekräftas att ”det folk som kommer undan svärdet” (v. 2) skall ”dra upp till Sion” (v. 6). Herren ”skall också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord” (v. 10). Denna bild borde förkunnas av de icke-judiska folken såsom ”HERRENS ord… i kustländerna i fjärran” (v. 10). Men är det så man gör – utan undantag?

Profeten Hesekiel instämmer: ”Så säger Herren, HERREN: När jag samlar Israels hus från de folk där de är kringspridda, skall jag uppenbara min helighet bland dem inför hednafolkens ögon, och de skall sedan bo i sitt land, det som jag gav åt min tjänare Jakob. De skall bo där i trygghet och bygga hus och plantera vingårdar” (28:25-26).

Det judiska hemlandet, som den romerske ockupanten kejsar Hadrianus i sitt hat gentemot Juda och Israel gav namnet Palestina (trots att filistéerna inte hade existerat på flera århundraden), bar ingen frukt åt sina ockupanter oavsett om dessa var greker, romare, perser, diverse muslimska konstellationer, korsfarare eller britter. Landet förblev försummat och öde. Idag blomstrar öknen och avkastar frukt som exporteras över hela världen. Israel har uppnått en tätposition inom olika vetenskapliga områden och åberopas ständigt i nyhetsmedia.

Men så har vi de där vilseförda ersättningsteologerna, som strävar efter att misskreditera tron på att dagens Israel är en uppfyllelse av profetiorna. Dessa skeptiker hävdar att den förutsagda judiska återkomsten ägde rum redan när de landsförvisade israeliterna återvände från den babyloniska fångenskapen. Det här grundar sig, kort sagt, på att man misstolkar texten. Enligt Hesekiel 39:28 måste alla israeliter återvända hem. Gud skulle inte låta ”någon enda bli kvar där”. Men endast en bråkdel, bara 50.000, återvände år 538 före vår tideräkning. Flertalet stannade kvar i Babylonien. Vi läser också i ovanstående text att Israel skulle vända hem från alla väderstreck och nationer. Ett sådant återvändande har endast ägt rum i vår egen tid. Idag har Israel, bland sina nio miljoner invånare, den största judiska befolkningen i världen.

Ett annat faktum med dagsaktuell betydelse är att det i Judéen, Samarien och Jordandalen – helt inom det urgamla Israels gränser – finns judiska samhällen med omkring 500.000 judar. Israel önskar nu utsträcka sin jurisdiktion till dessa samhällen, inkorporera dem. Detta är inget nytt, eftersom dess invånare betalar skatt i Israel, får vattenförsörjning, elektricitet och avfallshämtning via Israel, d.v.s. all sin samhällsservice precis som andra israeler. Var själva gränslinjerna går påverkar inte deras livsstil. Och till detta kommer att även här har aldrig existerat någon palestinsk stat. Det handlar inte om annektering, när området är ditt eget. Snarare om att invånarna nu skulle få leva under civil administration istället för militärt styre. Men i stort sett hela världen gallskriker i protest mot detta. Dessa nationer motarbetar Gud och hans tydligt nedskrivna ord! Varför? Eftersom fienden för en oupphörlig kamp mot allt som händer för Israels skull eller för den bibliska profetians uppfyllelse.

Himlakropparna och havet är Israels borgensmän

Det finns kristna som hävdar att Gud har övergivit Israel och att de själva har ärvt Israels utvaldhet. Men vad säger Bibeln? ”Så säger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar, HERREN Sebaot är hans namn: Om denna ordning inte längre består inför mig, säger HERREN, först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid. Så säger HERREN: Om himlen därovan kan mätas och jordens grundvalar där nere kan utforskas, först då skall jag förkasta hela Israels släkte för allt vad de har gjort, säger HERREN” (Jer. 31:35-37).

I ännu högre grad idag än någonsin tidigare försöker världen sätta käppar i hjulet för Israels återvändande och enorma återuppbyggnad i sitt eget land. Men Guds ord säger: ”Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle HERREN, din Gud, samla dig därifrån och hämta dig därifrån. HERREN, din Gud, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det. Han skall göra dig gott och föröka dig, mer än dina fäder” (5 Mos. 30:4-5).

Våra kära kristna läsare skall dra sig till minnes att Jesus bad: ”Helga dem i sanningen; ditt ord är sanning” (Joh. 17:17). Och vi kommer alla säkerligen att instämma: ”Ty HERRENS ord är rätt; han är trofast i allt han gör” (Ps. 33:4).