Mahmoud Abbas, den lömske 85-årige politiker som har styrt den palestinska förvaltningen (PA) alltsedan han kom till makten den 15 januari 2005, har brutala maktmedel att tacka för sin överlevnad. Nyhetsmedia är strängt kontrollerade och kritiker nedtystade eller än värre.
Abbas har ett smutsigt förflutet. Han var med om att finansiera massakern vid 1972 års olympiad i München. Enligt ryska arkivarier verkade han under tidigt 1980-tal som KGB-informatör. Han förvärvade år 1982 i Moskva motsvarigheten till en doktorsgrad genom att författa ”Det hemliga samförståndet mellan nazism och sionism”, en skrift med bedrägligt förnekande av Förintelsen.
Abbas, hans stallbröder och familj har blivit mångmiljonärer med betydande investeringar inom byggnads-, tobaks-, försäkrings- och reklambranscherna. Hans andre son, den kanadensiske affärsmannen Yasser Abbas, är särskilt kontroversiell p.g.a. sin iögonfallande förmögenhet.
Bassam Eid, Jerusalem-baserad palestinsk politisk analytiker av palestinska frågor, säger:
”Idag beror större delen av det lidande som drabbar palestinierna på korruptionen inom PA och inflytandet från terroristorganisationen Hamas.
Korruptionen påverkar alla sidor av den palestinska tillvaron. Den lamslår vår ekonomi, vilket i sin tur gör jobben inom regeringsmakten till de mest eftertraktade. Men dessa utdelas utifrån förbindelser snarare än kvalifikationer, vilket permanentar korruptionskarusellen. Inga nya befattningar inom administrationen utannonseras, och denna brist på insyn är förhärskande inom hela den s.k. Västbanken och Gazaremsan.
Distributionen av vaccin utgör ett aktuellt korruptionsexempel. Ett antal palestinska människorättsgrupper och organisationer i civilsamhället uppgav nyligen att förmögna regeringsmedlemmar tillskansat sig vaccin avsett för sjukvårdspersonal. PA:s hälsovårdsministerium medgav till sist att många av de doser man fått hade delats ut till regeringsministrar. Innan man tar itu med denna korruption kommer palestiniernas lidande att fortsätta.” (Investigative Project on Terrorism, 30 juni 2021)
Den politiske aktivisten Nizar Banat utmanade, opponerade sig mot och fördömde offentligt PA-regimens korruption. Den 24 juni trängde sig 27 av Abbas hantlangare in i Banats hem, slet honom ur sängen och arresterade honom. I häktet ”klubbades han till döds med järnstänger och batonger” (Gatestone Institute, ”The Palestinian Police State”, Khaled Abu Toameh, 30 juni 2021). PA skyllde Banats död på hans vacklande hälsa.
Människorättsgrupper som fått upp ögonen fördömde PA, och offentliga protester följde. Journalister som bevakade demonstrationer utsattes för svår polismisshandel. I sin förtvivlan undertecknade 50 PA-journalister ett brev till FN med vädjan om beskydd.
Den palestinske journalisten Khaled Abu Toameh kommenterade att PA ”inte var särskilt annorlunda än andra totalitära regimer… [Det är] en polisstat där politiska motståndare misshandlas till döds, arresteras, torteras och trakasseras… Man har förvandlat dessa områden till en polisstat där den palestinska regeringen mobiliserar huliganer för att klå upp fredliga demonstranter och journalister.”
Protesterna mot Abbas har ett ytterligare syfte: att motsätta sig Joe Bidens försök att förbättra förbindelserna med och stärka PA via miljontals dollar för att främja en sedan lång tid övergiven Fredsprocess och Tvåstatslösning. Palestinier som känner att gränsen är nådd anser att Biden legitimerar och belönar korrumperade män som förråar, torterar och mördar sina egna medborgare.
Otroligt nog ignorerade traditionella media kraftåtgärderna mot opposition och journalister. Khaled Abu Toameh förklarar att detta ”berodde på att förövarna inte var israeliska poliser eller soldater. Media lyckades inte hitta något sätt att klandra Israel för det faktum att det palestinska styret trakasserar, terroriserar och torterar palestinier.”
Är det möjligt? Under sista veckan i juni fann den israeliska mediabevakningsorganisationen Honest Reporting endast 109 omnämnanden om PA:s våldsutövning i internationella media. Journalistfackets hänvändelse till FN väckte bara ytterligare 142 omnämnanden.
Men kan man finna en infallsvinkel som har med Israel att göra, blir nyhetsmedia plötsligt intresserade: Al-Jazeera-reportern Givara Budeiris påstående om att hon trakasserats, arresterats och utsatts för övervåld ”utan synbar anledning” av israeliska säkerhetsstyrkor den 5 juni i Jerusalem, gav – trots att detta påstående senare ifrågasattes – 76.500 (!) omnämnanden i media under påföljande vecka.