På väg till morgongudstjänsten lördag 7 oktober berättade min bror Gabriel att dussintals raketer än en gång avfyrades mot Israel från Gazaremsan. Detta var inget speciellt ovanligt. Det skulle bli vrede bland de judiska invånarna i två dussin byar och städer längs Gaza-gränsen, men det var något vi måste leva med.
Under den festliga Simchat Torah-gudstjänsten läste min äldste son Shimon från Torah-rullen inför hela menigheten. Vi firade fullbordan av den årslånga Torah-läsningscykeln för att genast börja om från början med Första Mosebok kapitel 1.
Det var dessutom dagen efter min födelsedag, så det borde ha varit ett glädjefyllt veckoslut.
När Shimon gjorde en andningspaus mellan versarna, hörde vi varningssirener ganska nära och några kraftiga knallar när israeliska Iron Domes försvarsmissiler träffade Hamas-raketerna. Mina brorsöner sade senare att de hade sett explosionerna på himlen.
Den här dagen är inbränd i mitt minne på samma sätt som 11 september eller min födelsedag för 50 år sedan, den dag då Yom Kippur-kriget inleddes.
Det dröjde inte länge förrän rättsmedicinska patologilaboratorier och allestädes närvarande internationella nyhetsmedia hade avslöjat massakerns fruktansvärda detaljer: människor brända till döds, unga och gamla utsatta för våldsamma våldtäkter, levande människor stympade, utrivna ögon, ofödda barn slitna ur mödrars kroppar, instruktionshäften uppmanande till barnamord, med recept på cyanidgas. Det här var påminnelser om vad araber gjorde mot judar i Hebron 1929 och vad nazister gjorde mot dem under Tredje Rikets tid. Världen befann sig i chocktillstånd. 30 barn och spädbarn samt 20 äldre, sjuka och handikappade överlevande från Förintelsen fanns bland de 222 som tagits som gisslan till Gazas tunnlar, bl.a. en hel familj på 10 personer.
En ström av ärlig medkänsla kom från hela världen. Men den blev inte varaktig. Från Melbourne till Toronto till Warszawa jublade och firade hundratusentals andra de judiska offren. Amerikanska muslimska politiker försvarade Hamas massaker. BBC ifrågasatte på fullt allvar huruvida bevisen på slakt, våldtäkt och kidnappning var sanna. De avrättningar som streamades live på Facebook och andra sociala media av några av terroristerna själva skulle alltså vara falsarier!
”Tusen års historia på 14 dagar”Så inträffade 17 oktober en stor explosion vid Al-Ahli-sjukhuset i Gaza stad. Och helvetet bröt löst.
Thomas Rose, ledande rådgivare till USA:s förre vicepresident Mike Pence, sade: ”På två veckor har vi gått från den värsta slakten på judar sedan Förintelsen till världsomspännande krav på Israel att inte skada några civila, och till det som hände häromkvällen: en universell, heltäckande, global medial blodsanklagelse om sjukhusbombningen – vilken visade sig vara allt annat än ett bombanfall! Det här är ett årtusendes judisk historia på fjorton dagar. Jag menar att vi själva har gått från hjälplösa offer för folkmordsgalningar till folkmordsförövare och åtalsbefriade krigsförbrytare” (The Bauer & Rose Podcast, 19 oktober 2023).
Världen över kopierade nyhetsmedia lydigt Hamas pressmeddelande som påstod att Israel hade bombat sjukhuset och dödat 500 civila. Som vanligt bar judarna skulden. Några timmar senare bevisade fakta något annat, men nyhetsorganisationer fortsatte rapportera att Israel kunde vara skyldigt. Nyhetsmedia hade reducerats till stenografer för terrorister.
Under tiden var vi på begravning av två pojkar som dog på stridernas första dag. Deras far är Rabbi Shmuel Slotki, bosatt i vår stadsdel. Vi känner dussintals familjer vars söner och döttrar inkallats till militärtjänst, i flera fall tre eller fyra barn i varje familj, totalt 360.000, 4% av Israels befolkning.
Hur finner man visdom och styrka i detta? Sök i Skrifterna. De anbefallda sabbatstexterna för 14 oktober (”I begynnelsen”, 1 Mos. 1:1–6:8) och 21 oktober i år (”Noa”, 6:9–11:32) utvaldes för 2.600 år sedan och läses i världens alla synagogor.
Deras innehåll är överväldigande:
Rashi, den störste av judiska rabbiner, frågade för 950 år sedan varför Torah, en lagbok, inleds med världens skapelse. Han besvarade själv sin fråga: ”Eftersom de [folken] kommer att påstå att ni stal det här landet ska jag, Herren Gud, påminna dem om att jag skapade den här världen och bestämde vem jag skulle ge landet till.” Anklagelsen idag är just denna: Judarna stal mark som inte var deras. Men Gud hade redan beslutat det.
Senare, i Första Mosebok 6:11, 13, konstateras: ”Men jorden blev alltmer fördärvad för Guds åsyn, och jorden uppfylldes av hamas… Då sade Gud till Noa: ’Jag har beslutat att göra slut på allt kött, ty jorden är uppfylld av hamas som de övar. Se, jag vill fördärva dem tillsamman med jorden.’” Ordet hamas översätts vanligen med röveri och våld. För flera århundraden sedan förstod kommentatorer att röveri också inkluderade bortrövande av personer, d.v.s. kidnappning.
Var det bara en slump att denna profetia lästes i alla världens synagogor 21 oktober? Eller är det en bekräftelse på att händelseutvecklingen innebär uppfyllelse?
Den anvisade kompletterande läsningen från profeterna, tillagd för 2.200 år sedan, är lika förbluffande. Gud talar: ”I lång tid har jag tigit; jag höll mig stilla och behärskade mig. Men nu skall jag höja rop som en barnaföderska; jag vill skaffa mig luft och andas ut. Jag skall föröda berg och höjder och låta allt gräs på dem förtorka. Jag skall göra strömmar till land och låta sjöar torka ut” (Jes. 42:14-15).
En tysk kristen vän skrev till mig för några dagar sedan och påminde mig om Jesu ord: att de som griper till svärd kommer att dödas med svärd (Matt. 26:52). Detta öde drabbar dem som vållat judarna ångest och sorg hela historien igenom. Det judiska folket lever för fred. Terrorister lever av svärdet och hävdar att de ser fram emot att dö som martyrer.
Det står mer om det judiska folket i denna läsning: ”Men detta är ett plundrat och skövlat folk. Alla hölls fångna i hålor, i fängelser gömdes de undan. De skövlades och ingen hjälpte dem, de plundrades och ingen sade: ’Ge tillbaka!’” (Jes. 42:22).
Är det inte tidningsrubriker vi läser här?
Och sedan kommer dessa trösterika ord: ”Ett litet ögonblick övergav jag dig, men i stor barmhärtighet vill jag åter församla dig. I min översvallande vrede dolde jag ett ögonblick mitt ansikte för dig, men med evig nåd vill jag nu förbarma mig över dig, säger HERREN, din förlossare” (54:7-8).
Jag bävar när jag läser dessa ord. Guds uttalanden är bindande och oåterkalleliga. Hos honom ryms inga slumpartade tillfälligheter. Israel behöver inte frukta, trots att fienden är överväldigande. Am Yisrael chai! Israels folk lever!