Efter en 40-årig ökenvistelse befann sig Israel äntligen på tröskeln till det Utlovade landet. Mose visste att han inte skulle följa med in. Han skulle ersättas av Josua. Men i en serie enträgna anföranden förberedde han det folk vars ledare han varit ända tills nu.
Han påminde Israel om alla Lagens föreskrifter angående dess förhållande till Gud och till varandra. Han räknade upp välsignelserna för trofasthet och straffen för överträdelser. Präster, domare och ledare tillsattes och Israels övergripande struktur som första klassens nation och Guds förbundsfolk presenterades.
Att Förbundet är evigt var av grundläggande betydelse. Det fick inte uppfattas som blott och bart en historisk överenskommelse mellan Gud och patriarkerna Abraham, Isak och Jakob. Tvärtom, avsikten var att varje åhörare skulle vara en förbundspartner, som om varenda en av dem personligen hade stått inför Guds ansikte och åhört förbundsorden med egna öron. Och därför är Torah (Guds ord) fortsatt giltigt för alla generationer, t.o.m. för vår tids judar. Detta behandlas speciellt i 5 Moseboks kapitel 29-31.
Där läser vi också: ”Ni står idag allesammans inför HERREN, er Gud: era huvudmän, era stammar, era äldste och era tillsyningsmän, varje man i Israel, likaså era barn och hustrur, och främlingen som är hos dig i ditt läger, din vedhuggare såväl som din vattenbärare, för att du må inträda i HERRENS, din Guds förbund, det edsförbund som HERREN, din Gud, i dag vill sluta med dig… och som han med ed har lovat dina fäder, Abraham, Isak och Jakob. Och det är inte endast med er som jag idag sluter detta förbund, detta edsförbund… utan [också] med dem som inte är med oss här i dag” (29:10-15).
Israel fick också veta att olydnad skulle leda till att folket blev bortskaffat, förskingrat över hela världen, varpå landet skulle ligga i träda. Och så blev det. Det Utlovade landets främmande ockupanter fick ingen avkastning av det.
Men sedan kom en helomvändning – aliyah, repatriering! Profetiorna om återvändandet uppfylls i våra dagar. Följaktligen blomstrar skogar och fruktodlingar i öknen. Vingårdar planteras i Judéen och Samarien och på Golanhöjderna. Bostäder uppförs. Mirakler sker varenda dag. Guds ord är sanning! Israels judiska befolkning är idag drygt sju miljoner, dubbelt så stor som t.ex. förr i Polen, där judar en gång i tiden utgjorde 10% av det totala antalet invånare. Säger inte dessa fakta något till politiker och forskare om den där gamla boken – Bibeln?
Israels ambassadör Danny Danon höll under sitt tal inför FN:s säkerhetsråd den 29 april 2019 i sin uppsträckta hand en Bibel och förklarade: ”Detta är vår överlåtelseurkund till vårt land.” Med en traditionell kippa på huvudet läste han därefter fem utdrag, bevis från denna urgamla källa, med adress till representanterna för alla 193 medlemsnationer och olika religiösa sammanhang.
Israels premiärminister Naftali Bennett och USA:s president Joe Biden möts i Washington.
Den 27 augusti i år mötte Israels nye premiärminister Naftali Bennett USA:s president Joe Biden i Washington och citerade då profeten Jesajas ord om det allrahögsta utlåtandet, Guds eget domslut angående Israel: ”Lyft upp dina ögon och se dig omkring: alla kommer församlade till dig. Dina söner kommer fjärran ifrån och dina döttrar bärs fram på armen” (60:4).
Under två ZOOM-videosändningar från ELNET (European Leadership Network), i vilka regeringsrepresentanter från ett stort antal europeiska nationer, USA och Israel deltog, fick också jag tillfälle att betona Bibelns utsaga att Israel inte är beroende av nationernas goodwill, utan att vad som gäller för Bokens Folk är: ”Hineh lo yanum ve-lo yishan Shomer Yisrael” – ”Han som bevarar Israel, han slumrar inte, han sover inte” (Ps. 121:4).
Vad som för cirka tvåtusen år sedan började som ett inomjudiskt trossamfund blev slutligen under grekiska och romerska inflytande en egen religion och dessutom, tragiskt nog, en militär maktfaktor, som vände sig mot sina ursprungliga judiska vänner. Judar förkastades, hånades, förföljdes. Antisemitismen växte. Kristna nöjde sig inte med att vara inympade (Rom. 11:24); de ville vara dominerande.
Aposteln Paulus varnade för just detta, när han skrev till romarna: ”Kanske Gud har förskjutit sitt folk? Visst inte… Gud har inte förskjutit sitt folk, som han en gång har utvalt” (11:1-2). ”Gud tar inte tillbaka sina gåvor och sin kallelse” (11:29). Och han hade redan tidigare undervisat romarna: ”Vilket företräde har då judarna; vilken fördel ger omskärelsen? En stor fördel, på alla sätt… Guds ord anförtroddes åt dem” (3:1-2).
Jag skall inte ytterligare kommentera den blodbesudlade historia som judar genomlevt under de kristna, men jag vill understryka att bibelstuderande gång på gång kan läsa i de fem Moseböckerna och hos Profeterna att Guds förbund med Israels folk är evigt – ja: evigt. Var och en som förnekar detta förnekar också den Evige och hans Ord, som är ”sanning” (Joh. 17:17). Låt oss komma ihåg: ”Gud är inte en människa, så att han kan ljuga, inte en människoson så att han kan ångra något” (4 Mos. 23:19). ”HERRENS råd består evinnerligen, hans hjärtas tankar från släkte till släkte” (Ps. 33:11).
Gud har t.o.m. använt sig av universum och solsystem som garanter för sin trofasthet gentemot Israel: ”Så säger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten i ordnad gång, han som rör upp havet, så att dess böljor brusar, han vilkens namn är HERREN Sebaot: Först när denna ordning inte mer består inför mig, säger HERREN, först då skall Israels släkt upphöra att inför mig alltjämt vara ett folk för alltid. Så säger HERREN: Först när himmelen blir uppmätt därovan och jordens grundvalar utrannsakade därnere, först då skall jag förkasta all Israels släkt, för allt vad de har gjort, säger HERREN” (Jer. 31:35-37).
Vi, den judiska nationen, strävar efter att vara evigt tacksamma till den Evige, ty han har sagt: ”Med evig kärlek har jag älskat dig; därför låter jag min nåd förbli över dig. Ännu en gång skall jag upprätta dig, så att du blir upprättad, du jungfru Israel. Ännu en gång skall du få utrusta dig med puka och dra ut i dans bland dem som gör sig glada. Ännu en gång skall du få plantera vingårdar på Samariens berg… Väktare skall ropa på Efraims berg: ’Upp, låt oss dra till Sion, upp till HERREN, vår Gud’” (31:3-6).
Vi kan också läsa hur kvarlevan kommer att återvända hem från jordens alla hörn, precis det som utspelas i våra egna dagar. Israels återvändande säkerställs inte blott från öster, väster, norr, söder och från jordens ända (se Jes. 43:5-6; Jer. 31:8-9).
Det står dessutom skrivet: ”Om också dina fördrivna var vid himmelens ända, skulle HERREN, din Gud, församla dig därifrån och hämta dig därifrån. Och HERREN, din Gud, skall låta dig komma in i det land som dina fäder har haft till besittning. Och du skall ta det i besittning, och han skall göra dig gott och skall föröka dig mer än han har gjort med dina fäder” (5 Mos. 30:4-5).
När Gud själv använder superlativer för att bekräfta Israel, hur kan då vanliga dödliga ens antyda ersättningsteorier? Gud är trofast med att uppfylla sitt evigt sanna Ord. Gläds med oss i detta!