Mary Ann Velasquez, 32, dödad 28 februari 2026 i Israel av en iransk missil.________________________Sjukhusvolontärerna Hadassah Goldberg och dr. Lawrence Levin i Jerusalem.
_
Betänk dessa tre berättelser som utspelats innevarande år i Israel:
Den första handlar om Mary Anne Velasquez de Vera, 32, från Filippinerna, gift sedan två år och gravid med sitt första barn. I likhet med tusentals andra från Filippinerna, Indien och Sri Lanka arbetade hon med äldre och handikappade i Israel. Dessa vårdgivare älskas av sina värdfamiljer.
När sirenerna ljöd 28 februari valde Mary, istället för att själv rusa till skyddsrummet, att stanna hos sin patient för att föra denna i säkerhet. Mary träffades av splitter från en iransk missil; hon och hennes ofödda barn dog under transporten till sjukhuset och blev Israels första dödsoffer i detta krig. Den äldre kvinna som var hennes vårdtagare överlevde, framgrävd ur ruinerna av en sammanstörtad byggnad.
Den andra utspelade sig i lobbyn på ett av Jerusalems jättelika sjukhus, där min hustru Hadassah som volontär varje vecka spelar flöjt tillsammans med sin ackompanjatör på piano.
Hon har sett alla där, från daglönare och turister till berömda professorer och överrabbiner, kristna, judar, muslimer, spädbarn och åldringar, infödda medborgare och nya immigranter från många länder, kraftfulla eller nära döden.
Nyligen stannade en ung, rullstolsburen blivande mamma till mellan stolarna i lobbyn för att lyssna till musiken. Hon hade börjat få värkar och kände sig stressad. Hon hade sällskap av sin unge make, iklädd uniform och med gevär på axeln, som inför sitt återvändande till basen tog farväl samtidigt som han tröstade henne, besviken över att inte kunna närvara vid förlossningen.
Slutligen: I Israel är det vanligt att fira födelsedag med restaurangmiddag. Så även vi, för en kort tid sedan. Ett tjugotal av de cirka hundra restauranggästerna var just födelsedagsfirare, med medelålder 18-25 år. Musiken var israelisk. Och högljudd. Mellan rätterna dansade männen ringdans i gångarna, med armarna på varandras axlar. Kvinnorna dansade hand i hand i egna cirklar. Främlingar utstrålade värme och vänskap gentemot varandra. Precis som sig bör härskade livsbejakande glädje.
Såväl min hustru som jag blev berörda av dessa fröjdefyllda scener mitt i krigets verklighet. Judiska ungdomar hyser djup kärlek till sitt land, samtidigt som de vet att de inom några dagar eller veckor kan komma att befinna sig vid fronten eller i en tunnel i Gaza eller Libanon, där deras liv kan tas ifrån dem på ett ögonblick.
Israel är ett land med verkliga människor som lever verkliga liv, fortsatt oförhindrade även med en hotfull fiende väntande vid portarna. Israel kommer att överleva. Detta är Israels mirakel, utlovat av Gud själv: ”Om du än måste gå genom vatten, så är jag med dig, eller genom strömmar, så skall de inte dränka dig. Måste du än gå genom eld, så skall du ej bli svedd, och lågorna skall ej förtära dig. Ty jag är HERREN, din Gud, Israels Helige, din Frälsare” (Jes. 43:2-3).