Min hustru Hadassah skickade i morse ett meddelande till mig från sjukhuset. Sonen till en av hennes nära vänner hade dödats av en raketattack i Gaza. Modern hade fått det besked ingen förälder någonsin vill få.
Ironiskt nog är hennes namn Chaya (den feminina formen av det hebreiska namnet Chayim, ”liv”). Sonen, 26, äldst av tre söner, hette Yakir (”käre”). Chaya hade varit ett nervöst vrak sedan Yakir anmälde sig till tjänst i oktober efter att Hamas brutit en vapenvila med Israel. Nu var han martyr. (För en stund sedan berättade min dotter Naomi för mig om sin klasskamrat vars släkting dödats i samma attack.)
Ett tusental sörjande, inklusive Jerusalems borgmästare Moshe Lion, var församlade vid den hjärtskärande begravningen.
Tusentals förlorade liv, sönderslagna familjer, ödelagda utkomstmöjligheter och raserade ekonomier på båda sidor är ett katastrofalt slöseri.
På Gaza-sidan kommer de verkliga siffrorna aldrig att bli kända. All statistisk, oavsett från vilket organ i Gaza den kommer, kontrolleras av Hamas, som censurerar all information. Förlusttalen gör ingen åtskillnad mellan civila och terrorister. Definitionerna är otydliga (många av barnen är tonåriga Hamas-terrorister!).
Det finns en dold civil vrede mot Hamas, men offentliga protester innebär stort risktagande, eftersom opposition får ett våldsamt bemötande.
Ingen humanitär organisation vågar ifrågasätta Hamas, inte ens när 8.000 lastbilar fyllda med livsmedel och akutförnödenheter nätt och jämnt når civilbefolkningen, eftersom många sändningar kapas av Hamas för dess eget bruk.
Röda Korset har knappast gjort några försök att nå och behandla den israeliska gisslan. Organisationens ambition är att behandla civila gazabor och kritisera Israel. Hamas bemöts aldrig med ringaktning. När Simona Steinbrecher bad Röda Korset kontakta hennes gisslantagna dotter Doron, 30, för att ge henne den medicin hon dagligen behöver, fick hon beskedet: ”Bry dig mer om arabiska människor på andra sidan, Gazas folk, och mindre om dina närstående” (”The Lead with Jake Tapper”, CNN, 9 januari 2024).
Israel har inget val. Hamas måste tillintetgöras. Om inte, blir det en signal till alla Israels fiender att ett försvagat Israel kan besegras. Dessa fiender: Hizbullah i Libanon, iranska ombud i Judéen-Samarien (”Västbanken”), Syrien och de slavägande Houthis i Jemen, som tillsammans bildar en ”ring av eld” runt Israel, kommer att inspireras att fortsätta kriget med allt större intensitet under Irans överinseende. Konsekvenserna skulle bli ohyggliga för Mellanöstern.
Det är ofattbart, men USA:s president Joe Bidens sändebud Antony Blinken, som besökt Israel sju gånger sedan 7 oktober, har varje gång upprepat ”tvåstatslösningen” som det enda svaret. Det är valår i USA och därmed självklart att Biden vill se ett eldupphör, inte något utdraget krig. För Israel skulle ännu ett oavslutat krig och en återuppstånden terroristregim garantera ännu ett krig och ytterligare förstörelse inom några år. Må Gud styrka regeringen till att motstå påtryckningarna att kapitulera.