Artiklar Featured

Borde inte Israel för fredens skull tillåta en palestinsk stat?


David B. Goldberg, M.A.

De som inte känner till detaljerna i den israelisk-palestinska konflikten undrar ofta: ”Varför allt detta krig och lidande? Israel får inte fördriva miljontals människor. Varför tillåter inte Israel för fredens skull sina araber att få en egen stat?”

Detta är till synes oförargliga frågor, men de är synnerligen problematiska. En viktig sida av saken är det faktum att Israel (och judarna före 1948) har gjort åtskilliga försök att möjliggöra för områdets araber att få en egen stat.

Under drygt ett århundrade har emellertid arabvärlden förkastat varenda trevare i riktning mot fred eller samexistens med de judar som lever invid Medelhavets östra kust. Oavsett om det gällt detaljerade fredsförslag eller humanitära gester såsom, har varje initiativ eller uttalande förkastats av araberna och bland dem de palestinska araber som skulle ha haft mest att vinna.

Vad beror denna avvisande hållning på? Svar: vägran att erkänna någon som helst judisk rätt till minsta landområde eller existensen av en judisk stat.

Förändringarna i denna inställning har varit långsamma. De enda undantagen är Egyptens fred med Israel 1979, Jordaniens fred med Israel 1994 samt Förenade Arabemiratens, Bahrains, Sudans och Marockos normaliseringsavtal med Israel 2020.

– Red.

Michael Davidson, pensionerad ingenjör bosatt i Israel, har sammanställt en förteckning över fredsförslag som araberna förkastat. (Quora, 5 april 2019)

1919: Araberna i Brittiska Mandatet för Palestina (BMP) vägrar utse delegater till fredskonferensen i Paris.

1920: San Remo-konferensens beslut förkastas av BMP:s araber.

1922: Nationernas Förbunds beslut om Palestinamandatet förkastas av BMP:s araber.

1937: Peel-kommissionens delningsplan förkastas av BMP:s araber.

1938: Woodhead-kommissionens delningsplan förkastas av BMP:s araber.

1946: Anglo-amerikanska kommissionens delningsplan förkastas av BMP:s araber.

1947: FN:s generalförsamlings delningsplan (resolution 181) förkastas av Arabförbundet och Arabiska högre utskottet (det palestinska samarbetsorganet).

1949: Israels fredsvilja (FN:s generalförsamlings resolution 194) förkastas av Arabförbundet och Arabiska högre utskottet.

1967: Israels fredsvilja (FN:s säkerhetsråds resolution 242) förkastas av Arabförbundet och Palestinska befrielserörelsen (PLO).

1978: Begin-Sadats fredsförslag förkastas (med undantag av Egypten) av resten av arabvärlden, inklusive PLO.

1994: Rabin-Husseins fredsavtal förkastas av resten av Arabförbundet (med undantag av Egypten och Jordanien).

1995: Rabins ”skiss” till fredsplan förkastas av den palestinska förvaltningen (PA).

2000: Barak-Clintons fredserbjudande förkastas av Yasser Arafat, som svarar med den redan planerade Andra intifadan.

2001: Baraks erbjudande i Taba (Egypten) förkastas av PA.

2005: Sharons fredsgest (tillbakadragandet från Gazaremsan) förkastas i och med Hamas maktövertagande 2007.

2008: Olmert-Bushs fredserbjudande förkastas av PA.

2009 till dags dato: Netanyahus upprepade inviter till fredssamtal förkastas av PA.

2014: Kerrys ”skiss” till fredsplan förkastas av PA.

2018: Trumps Deal of the Century förkastas i förväg av PA.