När Pesach, Påsk och Ramadan äger rum samtidigt vet säkerhetstjänstens funktionärer att det är hög beredskap som gäller. Våldsamheter är mycket sannolika.
(Så var fallet i april 2022, då de tre helgerna sammanföll. 160 människor skadades och 400 arresterades på Tempelberget i Jerusalem.)
I april i år barrikaderade sig dussintals beväpnade muslimska extremister inne i Al-Aksa-moskén på Tempelberget. Israeliska styrkor tvingades rensa upp; 50 skadades och 400 arresterades.
Så kom raketattacker från Gazaremsan, Libanon och Syrien. Från söder, norr och öster avfyrades dussintals missiler mot Israel.
Mer därtill: Vid en terrorattack 7 april i Jordandalen besköts ur bakhåll en brittisk-israelisk mor, Lucy Dee, 48, och två av hennes döttrar (Maia, 20, och Rina, 15) i sin bil av palestinsk-arabiska terrorister med bilkrasch som följd. Terroristerna körde förbi ännu en gång och avfyrade 20 skott för att försäkra sig om att ingen hade överlevt. Alltsammans bevittnades av Rabbi Leo Dee som körde en annan bil omedelbart före hustrun och döttrarna.
Samma natt rammade och dödade en palestinier med sin bil i Tel Aviv en italiensk turist, Alessandro Parini, och skadade ytterligare fem personer.
Några dagar tidigare hade media visat ett möte i Beirut mellan två terroristledare, Ismail Haniyeh, Hamas, och Hassan Nasrallah, Hezbollah, poserande framför fotografier av två iranska imamer, Ayatollah Khomeini och dennes efterträdare Ali Khameini.
En slump? Knappast. Iran har i åratal varit mellanösternterrorns främsta marionettspelare. Parallellt med sitt frenetiska kärnvapenprogram anlitar Iran regionala ombud för att utgjuta terror över Israel. Världen vänder ryggen till, manar Israel att reducera spänningen och avråder ödmjukt Iran från att skaffa kärnvapen. Fråga en israel om han/hon anser att detta får någon effekt. Det här är inte diplomati, snarare internationell feghet.
Samtidigt har inrikespolitiken polariserat Israels befolkning. Demokratin är inte hotad, men sensationsskapande, hysteriska mediarubriker antyder nära förestående tyranni.
Professor Shaul Atar och Rachel Kafri (102)
Ekonomin har också kommit i gungning. Bara inom den högteknologiska sektorn har 100.000 arbetstillfällen gått förlorade sedan pandemin.
Vad bär framtiden i sitt sköte?
Förtrösta och frukta icke! Kom ihåg pesach-berättelsen: Israeliterna stod invid stranden av Röda havet; den egyptiska armén med sina hästar och stridsvagnar närmade sig dem; de tycktes dömda till undergång. Men Gud tillhandahöll en väg rakt igenom havet (2 Mos. 14:22). Så kommer det att bli den här gången också.
Israelerna förblir trofasta och uthålliga. Jag inspireras av en rapport om Rachel Kafri, en kvinna från Nahariya i norra Israel (Jerusalem Post, 10 april 2023). Vid 102 års ålder, men angelägen om ytterligare tid tillsammans med sina fem barn, 14 barnbarn och 30 barnbarnsbarn, fick hon nyligen en pacemaker inopererad av sin hjärtläkare professor Shaul Atar vid Galilee Medical Center. Hon är den äldsta som någonsin fått detta hjälpmedel, vilket via elektriska impulser reglerar hjärtrytmen. Här har vi i ett nötskal det judiska folkets okuvliga livsanda.