En tragisk historia har utspelats i Umeå, 640 km. norr om Stockholm. Trots att dess fjärran läge gör staden till den mest oväntade scenen för ett utbrott av antisemitism, är det just detta som har gjort den till stoff för hundratals nyhetskommentarer världen över.
Den 800 år gamla staden, vars kärna präglas av utsmyckade pastellfärgade byggnader, har idag 120.000 invånare och utgör ett nordligt centrum för industrier och akademiker.
Det judiska samfundet är litet, knappt 50 individer. Umeå Universitet hyser emellertid israeliska studenter av skiftande slag, och därför uppgår det totala antalet judar till närmare etthundra.
Carinne Sjöberg, ledare för Umeå Judiska församling
En israelisk mor och medlem i Umeå kommunfullmäktige, Carinne Sjöberg, organiserade för flera år sedan den judiska församlingen. Förra året öppnades ett församlingscentrum i en f.d. bankbyggnad. Pesach (påsk), Chanukah och andra judiska högtider firades med många understödjande kristna umeåbor närvarande.
Men församlingen utsattes för ständiga trakasserier från såväl vänsterradikaler som högerextremister: Hitler-affischer och hotelser, hakkors och krossade fönsterrutor. Polisbeskyddet var otillräckligt. I april månad beslutade man slutligen, med hänsyn till församlingens säkerhet, att stänga centret.
Den 23 april genomförde 400 medborgare i Umeå, däribland många kristna samt Israels sverigeambassadör Isaac Bachman, ett massmöte till stöd för den judiska församlingen. Dock väntar Judiska Centralrådet fyra månader senare fortfarande på hjälp från stadens sida att hitta en säker lokal.
I 25 års tid har staden hållit en minnesstund på Kristallnatten för att erinra om händelserna den 9-10 november 1938, då nazisterna arresterade 30.000 judar i Tyskland och Österrike, brände ner 1.000 synagogor och skadade eller förstörde 7.000 judiska företag och butiker.
Men denna manifestation hade utvecklats till att bli en allmän demonstration mot rasism, vars arrangörer t.o.m. var negativa till judiskt deltagande under förevändning av omsorg om ”judiska deltagares säkerhet”. Denna absurditet – att judar inte var välkomna vid en judisk minnestund – nådde det internationella nyhetsflödet i november 2015.
En helomvändning 2016 säkrade emellertid den judiska närvaron, och dr. Herbert Hillel Goldberg inbjöds som talare. Den 9 november fanns över etthundra deltagare, inklusive ämbetsmän, politiska ledamöter och journalister, t.o.m. från SVT, på stadens marknadsplats för en minnesstund i det fria med fackla-ljuständning. Fullmäktigeledamot Sjöberg berättade för journalister att detta var första gången som en överlevande från Shoah (Förintelsen) talade i staden.
Dr. Goldberg berättade om egna erfarenheter, om förföljelse och om mord på familjemedlemmar. Han betonade att han aldrig strävat efter hämnd utan istället, såsom han lärt sig av sin far, att återgälda ont med gott.
Svenska bussar fyllda med kläder: utdelningsprojekt för flyktingar i Tyskland 1952-1957 organiserade av H. H. Goldberg
Faktum är att han efter Andra världskrigets slut ledde hjälpaktioner för att stödja tusentals flyktingar i norra Tyskland, framförallt tyskar. Han samlade in järnvägsvagnar med kläder och livsmedel för dem samt organiserade månadslånga rekreationsvistelser i Sverige för hundratals ungdomar som inte kunde ana att bakom detta stod en judisk man i 20-årsåldern, vars egen far bragts om livet av tyska händer.
Den kvällen i Umeå talade och sjöng vi vid ett stort möte med kristna israelvänner. Några veckor senare skänkte vi en penningsumma som stöd till den judiska församlingens fortsatta utåtriktade arbete.
Idag är den lilla judiska minoriteten i Umeå hemlös. Vi ber om att den ska finna en andlig fristad bortom förföljelse och hat. Men vi vet att till sist, efter avslutad utbildning eller andra plikter, är dess mål, precis som för alla judar, Israel. Vi hälsar dem välkomna hem.