Den heligaste dagenDe heligaste dagarna i den judiska almanackan är Shabat (sabbaten) och Yom Kippur (försoningsdagen). Båda är ålagda judarna av Torah.
Shabat inleds vid solnedgången på fredagskvällen och avslutas på lördag kväll en timma efter solnedgången. Den sjunde dagens ankomst markeras genom ljuständning. Efter en bönegudstjänst i synagogan fortsätter man i hemmet: Herrens skapelseverk prisas över en bägare vin för att helga dagen, och en liknande lovprisning uttalas innan brödet saltas, varefter veckans viktigaste måltid inleds.
Så sker även i vårt hem. Måltiden inbegriper samtliga familjemedlemmar; att laga maten, duka bordet, klä sig i sina bästa kläder och samtala vid bordet – allt detta är beståndsdelar i det gemensamma högtidlighållandet av Guds vilodag.
Min egen roll innebär bl.a. att kommentera veckans Torah-text ur de fem Moseböckerna, vilka läses i en årlig cykel under lördagsmorgonens synagogsgudtjänst. Jag måste göra texten relevant för var och en vid bordet, ofta genom att påvisa sambandet med världshändelserna. Detta kan vara en utmaning när det anvisade avsnittet t.ex. handlar om detaljbeskrivning av offren i Tredje Mosebok.
Alla är inkluderade i de efterföljande diskussionerna. Vi ställer frågor till varandra, utforskar betydelser, gör rättelser när detta är av nöden, ofta med slagfärdiga argument. Det här är en stimulerande aktivitet. När det hela fungerar som bäst, vinner vi en visdom inför vår dagliga livsvandring, som på ett underbart sätt innesluter psaltarversen: ”Ditt ord är mina fötters lykta och ett ljus på min stig” (119:105).
Vi kan, typiskt nog, säga att utanför rasar stormarna, men här känner vi oss beskyddade av Guds helighet.
Dessa stormar borde ha kunnat förutses.
Rysslands hot mot västvärlden var uppenbart efter andra invasioner under de senaste två decennierna. Idag varnar Ryssland gång på gång för faran av en kärnvapenkonflikt: den är allvarlig.
Irans ambitioner att skaffa kärnvapen har varit uppenbara i många år. Vita Huset säger att detta kan bli en verklighet inom några veckor.
Vi kan inte på egen hand förändra världen, men vi är ålagda att be, att vända oss till Gud om hjälp för vårt land och för oss själva (1 Sam. 12:19; 1 Tess. 5:17). ”Vår själ väntar efter HERREN; han är vår hjälp och sköld” (Ps. 33:20; 115:9).