Alltför ofta upprepar såväl individer som nyhetsmedia fraser som blott och bart är politiska falsifikat eller antaganden och utelämnar sanningen. Inte fakta, bara problematiseringar som med tiden blir alltmer osannolika och förvränger eller döljer verkligheten. USA:s tidigare president Donald Trump kallade dem fake news. Verklig sanning, däremot, utmärks av att den är mycket enkel.
Albert Einstein sade en gång: ”Om du inte förmår säga något på ett enkelt sätt, förstår du det inte själv.” Trots att han vuxit upp i ett tyskspråkigt hem och var förtrogen med åtskilliga språk, lät denne nobelprisbelönte fysiker fortfarande översätta sina föreläsningar till korrekt engelska, varefter han en gång själv bearbetade texten så att den blev förståelig för en 14-årig person. Att bevara den klara sanningen var huvudsaken.
När det gäller Israel vill jag nämna några ofta upprepade falska termer: palestinier, Västbanken, ockuperade områden, tvåstatslösning, land för fred. Jag accepterar helt enkelt inte denna terminologi, i synnerhet inte för likriktningens skull.
Golda Meir, Israels premiärminister 1969-1974, uttryckte det helt rätt och riktigt: ”Det finns inget palestinskt folk. När jag kom till Palestina 1921 var detta en turkisk provins, ofruktbar och nästintill obebodd. Vi, de judiska invånarna, kallades palestinier.”
De araber som invandrade från grannländerna på jakt efter försörjningsmöjligheter förkastade termen ”palestinier” som ett ”sionistiskt” begrepp. Inte förrän terroristledaren Yassir Arafat år 1964 introducerade termen började araberna tillämpa den på sig själva.
Jag minns hur det var att leva i Polen före Andra världskriget. Vi var drygt tre miljoner judar som i närmare ettusen år hade betraktat Polen som en fristad. Trots goda relationer till polackerna fanns också antisemiter. Som barn fick jag höra: ”Zyd do Palestyni!” (Jude: till Palestina!)
Namnet Palestina gavs till området två årtusenden tidigare av den romerske kejsaren och ockupationsledaren Hadrianus, som hatade Israel och Juda. I sitt förakt namngav han området efter filistéerna, vilka redan då hade varit försvunna ur historien i femhundra år.
De araber som bor inom det område som är dagens Israel är inte filistéer. De säger sig vara ”palestinier” men äger ingen släktskap med de historiska filistéer som de felaktigt önskar identifiera sig med. De har aldrig haft en palestinsk stat. Denna är en fantasiprodukt, inte ens en dröm.
Med ”Västbanken” avses området väster om Jordanfloden. Jordaniens kung Abdullah I uppfann denna term. Den bibliska beteckningen är Judéen, Samarien – Israel. Så säger den äldsta källan, och Bibeln gäller fortfarande.
År 1948 invaderade Jordanien den nyfödda staten Israel, lade beslag på delar av området och östra delen av Jerusalem, klöv staden för första gången någonsin och klarade med svårighet av dess underhåll. Man fördrev dess judar, förstörde 58 synagogor och judiska teologiska högskolor (yeshivot) i Jerusalem och använde andra som kreatursstallar.
Israel återtog allt detta i samband med ett annat anfallskrig mot Israel: Sexdagarskriget i juni 1967.
Under de år som gått har Jordanien accepterat områdets status enligt internationell lag och begär inte något återlämnande av ”Västbanken”. Att idag beteckna Israel som ockupationsmakt är kvalificerat nonsens. Israel har befriat sitt eget land, det som hon tilldelades av den Allrahögste för tusentals år sedan.
Att denna term överhuvudtaget används i detta sammanhang går på tvärs mot all logik. Vems land har Israel ockuperat? Skulle inte de palestinska arabernas regelmässiga bluff om att Israel måste dra sig tillbaka till 1967 års stilleståndslinjer innebära att Jordanien än en gång förvandlades till ockupationsmakt över en del av Israel (en skamlöshet av värsta slag!)? Eller skulle de palestinska araberna ges äganderätt till en del av Israels land och där skapa en aldrig-under-historiens-lopp-existerande palestinsk stat? Att vissa länder tänker sig detta är en pervers och befängd teori som man vill pracka på den legitima staten Israel.
Vissa arabstater bekräftar redan dessa pseudopalestiniers lagstridiga status och främjar officiella kontakter med Israel. De erkänner också att de miljardtals dollar de har skänkt den palestinska administrationen (PA) – som bakslugt duckat inför varje israeliskt fredsinitiativ – måste betraktas som kastade i sjön. Israel är och har alltid varit redo för fred.
Hur beklagansvärt är det inte, i jämförelse härmed, att den verkställande ledaren (direktor professor dr. Johannes Reimer) för Världsevangeliska Alliansen, WEA (grundad 1846), som representerar 600 miljoner evangeliskt kristna, motsätter sig israelisk annektering av de judiska samhällena i Judéen-Samarien. Det handlar om 400.000 judar som f.n. lever under militärt styre och som Israel önskar inkludera under civil statlig administration. Dessa invånare åtnjuter redan all den samhällsservice som Israel erbjuder. WEA borde verkligen bejaka detta steg, framförallt utifrån Bibeln, där områdena kallas Judéen-Samarien, inte Västbanken. Israel tänker sannerligen inte be om WEA:s åsikt, eftersom Gud redan i sin Torah sagt det avgörande ordet om det Heliga landet.
Detta begrepp har valsat omkring i decennier. 1923 avskiljde Storbritannien genom sin mandatadministration en stor del av området, öster om Jordanfloden, och – vips! – gav det namnet Transjordanien. Tjugo år senare blev detta område det hashemitiska kungadömet Jordanien. Aldrig förr hade det existerat någon jordansk stat; även denna var ett resultat av politisk uppfinningsrikedom.
Vi bör också lägga märke till att, i enlighet med San Remo-konferensens resolution 25 april 2020, Nationernas Förbund hade uppmanats etablera en judisk stat på ”Palestinas” mark. Därmed lagfästes en tidigare resolution för det judiska folket: Balfour-deklarationen av 1917.
Inga resultat i detta avseende uppnåddes emellertid förrän efter Förintelsen. Enligt FN:s generalförsamlings resolution 181, delningsplanen från november 1947, skulle Israel tilldelas land väster om Jordanfloden för att där upprätta den judiska staten. De araber som bodde där fick också sin tilldelning. Judarna, som längtade efter t.o.m. minsta tänkbara uppfyllelse av upprepade internationella löften, accepterade. Men samtliga arabstater förkastade resolutionen med följden att denna aldrig ratificerades av FN:s säkerhetsråd. Idag citerar de palestinska araberna samma resolution som stöd för sin egen inställning, trots sin vägran för närmare 75 år sedan. Och till detta kommer krigen i syfte att hindra judarna från att någonsin få en egen stat.
Idag upptar Israel en återstod av det Heliga landet på c:a 21.000 km², blott en femtedel av det område som ursprungligen avsågs bli en judisk stat. Israels arabiska grannar besitter drygt 13 miljoner km², d.v.s. ett 620 gånger så stort område utan minsta behov av mer.
Med början i november 2020 besökte regeringsrepresentanter från diverse arabstater Jerusalem i syfte att officiellt etablera diplomatiska relationer med Israel, inklusive att öppna ambassader. Samtidigt brännmärkte Tysklands FN-ambassadör Günter Sautter Israel inför FN:s säkerhetsråd, ”eftersom man vill bygga bostäder inom de ockuperade områdena och i Jerusalem för att skapa fakta på marken och omöjliggöra en tvåstatslösning [Israel och Palestina]” (18 november 2020).
Jag kan lätt citera ett drygt dussin bibelställen som förebådar Israels återupprättelse, bostadsbyggande, jordinnehav samt sådd och skörd på just denna mark. Ingenting sägs om att skapa en palestinsk stat. Men Bibeln saknar uppenbarligen betydelse för Tysklands förbundskansler, prästdottern Angela Merkel.
Såväl judar som kristna vet att Bibeln, med början i Första Mosebok, konsekvent talar om detta område som det Förlovade landet, Israels barns besittning och om Jerusalem som Guds jordiska boning (Sak. 8:3). Den säger inget om två stater i detta Heliga land. Och ett delat Jerusalem skulle faktiskt bryta mot det första av de tio budorden. Gud önskar ingen konkurrent.
I fallet Gaza åtog sig Israel att avträda mark. År 2005 fördrev Israel drygt 8.000 judar från denna urgamla judiska region, tilldelad Juda stam, där enligt Bibeln åtskilliga händelser i israeliternas historia ägt rum. Många av de judiska invånarna var överlevande från Förintelsen och repatrierade från Diasporan (förskingringen) och hade byggt upp Gazaområdet under flera decennier. Idag är de gamla och har svårt att finna arbetstillfällen.
Jag tänker tillbaka på de nya synagogorna, bostäderna, frukt- och grönsaksväxthusen och plantskolorna. LEMA’AN ZION bidrog åtskilliga gånger, bl.a. genom att finansiera luftkonditionering för en av synagogorna. Vad tjänade Israel på mottot ”land för fred”? Åratal av raketbeskjutning. Israeliska städer och byar nära Gaza utsatta för regelmässigt missilregn. Alarmsignaler, stängda skolor, döda och sårade – och blott 15 sekunders frist för att uppsöka skyddsrum när sirenerna börjar tjuta. Och idag finns en ny ”teknologi”: tusentals ballonger med eldfarlig last. Enorma arealer av fält med skördar och fruktodlingar har ödelagts av mordbränder från Gaza, styrt av terroristorganisationen Hamas.
Även ickejudar levde i Israel för tusentals år sedan. I enlighet med Guds ordning skulle även dessa kunna ta del av landets välsignelser – ifall de följde regelverket. Sammalunda gäller idag. De arabiska medborgarna i Israel har det bättre ställt än i flertalet länder med muslimsk majoritet. Och under coronaviruspandemin har Israel på alla tillgängliga sätt bistått den palestinska administrationen.
Premiärminister Golda Meir hade rätt när hon konstaterade att för våra muslimska grannar, eller t.o.m. medborgare, handlar det inte om mark. De saknar inte markarealer. De vill helt enkelt inte att Israel ska existera. Eller judar. Därför motsatte de sig 1947 års delningsplan.
Ej heller är Jerusalem så heligt för muslimer. Medan judar i bön alltid vänder sig mot Jerusalem, oavsett var i världen de befinner sig, vänder sig muslimer mot Mecka i Saudiarabien, t.o.m. de som är bosatta i Jerusalem.
Kampen mot Israels folk har pågått alltsedan våra patriarkers dagar. Den är fiendens kamp mot Gud den Allrahögste. Vad har tilldelats hela världen genom judarna? ”Frälsningen kommer från judarna” (Joh. 4:22). Alla bibeltroende borde betänka detta. Jag vill avsluta med den världsberömda utsagan: Israel erbjuder fred, verklig SHALOM!