Det är nödvändigt med klarspråk: De muslimska invånare i Gaza som 2006 valde Hamas visste att de röstade på en terroristorganisation som gjort sig skyldig till dussintals attacker över hela Israel. Skolbarn i bussar, matgäster i restauranger, gudstjänstdeltagare i synagogor, spädbarn på daghem, shoppare i snabbköp, samtliga civila, var oskyldiga offer för Hamas målsättning: att utradera Israel. Detta står entydigt uttryckt i Hamas stadgar från 1988.
Teckningar av 5-åriga Emilia Aloni, Gaza-gisslan frigiven 24 november 2023.
De civila är medbrottslingar; varje gazabo kände till den industriella tunnelkonstruktionen. Civila var i högsta grad involverade och bidrog – med att gräva, tillhandahålla cement, elektricitet, sanitära anläggningar, telefonledningar, färg och livsmedel. Civila passerade förbi raketavskjutningsramper i sina bostadsområden, var medvetna om vapenförråd i sovrum, klassrum, sjuksalar och moskéer.
Finns då inga oskyldiga civila bland dem? Jo, förföljda kristna. Och småbarn. De utgör den mänskliga tragedin.
I likhet med 2006 skulle Hamas ha omvalts idag. Den senaste pålitliga palestinska opinionsundersökningen bland gazaborna avslöjade att 72% gav bifall åt 7 oktober-attacken (Palestinian Center for Policy and Survey Research, 13 december 2023).
Bland de drygt 3.000 gazabor som invaderade Israel 7 oktober var hälften civila; de mögliggjorde och deltog i slakten och plundringen av de judiska byarna.
Många av dem hade arbetat inom de judiska samhällena som lantbruksarbetare, kockar, städare, målare och hade till Hamas rapporterat detaljer om de judiska invånarnas rutiner och aktiviteter. Även i nuläget rapporterar civila spanare om var israeliska soldater befinner sig.
Enligt internationell människorättslagstiftning kan de senaste månadernas offer i Gaza helt och hållet skyllas på att Hamas 7 oktober bröt vapenvilan. Den avsiktliga slakten av barn, vuxna och åldringar, spädbarn i ugnar, dussintals offer vars huvuden hackades av, kvinnor som massvåldtogs, vars könsorgan slets sönder av knivar och naglar, vars bröst skars loss och sparkades omkring av barbarer från Gaza, familjer som med avlägsnade lemmar och ögon surrades ihop med metalltråd och därefter brändes levande – de var alla offer för avsiktliga, inte tillfälliga, uttryck för den mest extrema brutalitet.
Bevisen är överväldigande: Ögonvittnen som mirakulöst överlevde men som var oförmögna att sätta stopp för våldet; videos inspelade av mördarna själva, tydligt visande entusiasmen och blodtörsten hos förövarna, och direktsända via sociala media; medicinska rapporter av rättspatologer, läkare och arkeologer som undersökte likdelar, vävnadsrester och aska; detaljerade instruktioner återfunna i tillfångatagna terroristers fickor, med förklaringar hur man skulle döda judar och med skisser av byar och städer, inklusive daghem och synagogor.
Och ändå: Palestinierna och deras försvarare världen över förnekar att detta hände – samtidigt som de rättfärdigar det.
Det finns människor som betraktar dagshändelserna med utstuderad likgiltighet och påstår att Israel än en gång kommer att uppleva offer i samma skala som Förintelsen. Det är osanning. Miljontals europeiska judar mördades under Förintelsen, en parallell till den decimering av judar som romarna utförde under det första århundradet. Trots fortsatta attacker alltsedan 1948 kommer Israel att blomstra (Hes. 36:8-12). Det är ondskefullt att beteckna händelserna den 7 oktober som välförtjänt straff. Sådan vulgaritet måste få ett resolut bemötande.
Den Evige är en kärleksfull Fader, knuten till sitt folk genom ett evigt förbund. Han vakar trofast över det. Jag tror på den bibliska förmaningen: ”Trösta, trösta mitt folk. Tala till Jerusalems hjärta” (Jes. 40:1-2). Detta tema upprepas genom hela Skriften, Israel försäkras om tröst som när en moder tröstar sitt barn, och nationerna manas att fröjdas över Israels återfödelse som nation (66:7-10). Vänner som älskar Israel kan ge hjälp genom att aktivt trösta det judiska folket.