Inom alla den mänskliga tillvarons områden har Gud ledsagat sitt utvalda folk, med hjälp av dess beredvillighet till tjänst, uthållighet och kallelse, till höjder som kommit hela världen till del genom dess förkunnelse av tron, inom vetenskap, medicin och teknologi och inom jordbruket.
Detta faktum har t.o.m. betraktats som ett bevis på Bibelns trovärdighet. När den fromme preussiske generalen Joachim von Ziethen (1699-1786) av sin sekuläre kung ombads nämna ett bevis på att Bibeln talar sanning, blev hans berömda svar dessa tre koncisa ord: ”Judarna, ers majestät!”
Israel, av Gud betecknat som ”mindre än alla andra folk” (5 Mos. 7:7), utvaldes av honom till hans eviga egendom, en nation för sig själv som ”ej räknar sig bland folken” (4 Mos. 23:9). I över 3.000 år har fiender försökt att på de mest kännbara sätt tillintetgöra den, men trots förskingring och förföljelse i länder runt om i världen, där man talade värdlandets språk, överlevde den och förblev det judiska folket.
En from kristen från Östeuropa hörde argsint av sig till mig eftersom jag hade skrivit att tillintetgörelsen av två tredjedelar av landets judar (Sak. 13:8) hade inträffat redan under romartiden. Jag kunde dessutom ha inkluderat den spanska inkvisitionens och korsfararnas massmord samt Förintelsen, men för honom handlade det om en framtida händelse (”och sedan kommer judarna att slutligen…”). Jodå, vi känner till den där gamla visan. Antisemitismen är ofta mer religiös än sekulär.
Stora nationer har upphört att existera. Varför misslyckades den här världens mäktiga imperier med att utrota judarna? Därför att Bibeln gång på gång betonar att förbundet mellan den Allrahögste och Israel är ett evigt förbund.
Gud själv betecknar universum och himlakropparnas ordning som en garanti för detta: ”Så säger HERREN, han som har satt solen till att lysa om dagen och månen och stjärnorna till att lysa om natten, i ordnad gång, han som rör upp havet så att dess böljor brusar; HERREN Sebaot är hans namn: Om denna ordning inte längre består inför mig, säger HERREN, först då skall Israels släkte upphöra att vara ett folk inför mig för alltid” (Jer. 31:35-36).
Efter cirka 2.000 års dvala har den judiska staten Israel nu existerat sedan 1948. Den romerske kejsaren Hadrianus ville utplåna minnet av Juda och Israel, så han gav området namnet Palæstina efter filistéerna, vilka redan då sedan 500 år inte längre existerade.
Denna historieförvanskning är numera överspelad. Gud använde infödda judar och bräckliga överlevande från Förintelsen till att kämpa för den nyetablerade staten mot sex vältränade och välbeväpnade arabiska arméer. Och se hur landet blomstrade! Det odlades upp och bar åter frukt. Urgamla städer och byar fick nytt liv. Idag levererar Israel frukt, blommor och oerhört mycket mer till hela världen, nämns dagligen av nyhetsmedia och har den starkaste försvarsmakten i Mellanöstern. Israel står för toppkvalitet och topprestation, trots det hot om utplåning man varit utsatt för från sina grannars sida varje dag under drygt 70 års tid.
Profeten gav uttryck för sin stora förundran; han använde t.o.m. bilden av ett barns födelse: ”Vem har hört något sådant; vem har sett något liknande? Kan ett land komma till liv på en enda dag eller ett folk födas på en enda gång, eftersom Sion föder sina barn redan när födslovåndan börjar? (Jes. 66:8). De ständigt förtryckta judarna skulle inte ha kunnat göra det enbart av egen kraft. Allt detta är bevis på Israels Guds trofasthet gentemot sitt eviga förbund, på vilket de satte sin tillit.
Bibeln är fylld av profetiska utsagor om judarnas hemkomst från alla länder dit de varit utspridda – från öster, väster, söder och norr. Betänk att de kom från drygt 100 stater och lika många språk för att bli en enda, enad nation i sina fäders land.
Själv bodde jag i Nordamerika i 40 år, varav hälften i Kalifornien. Hade vi judar inte det bekvämt där? Vårt sanna hem är det land som Gud skänkte åt våra förfäder.
Redan innan de många profeterna beskrev allt så tydligt, fick vi veta det i Torah: ”Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände, skulle HERREN, din Gud, samla dig därifrån och hämta dig därifrån. HERREN, din Gud, skall föra dig in i det land som dina fäder har haft till besittning, och du skall besitta det. Han skall göra dig gott och föröka dig mer än dina fäder” (5 Mos. 30:4-5).
Verkar dessa verser överdrivna? Den urgamla Bibelns uttrycksformer är faktiskt relevanta även i vår tid. När allt kommer omkring är det synnerligen signifikativt att Israel har skickat upp en rymdfarkost, med en hebreisk Bibel och en israelisk flagga, mot månen. Dess namn var ”Bereshit” – ”I begynnelsen” (1 Mos. 1:1).