Ett nytt och förbättrat Iran har under de senaste månaderna välkomnats in i de civiliserade nationernas krets. Trots att Iran bara lovat att fördröja framställningen av kärnvapen i cirka ett decennium, är det förgångna förlåtet och handelsförbindelserna återupptagna.
I januari besökte Irans president Hassan Rouhani med 120 följeslagare Italien och undertecknade handelsavtal till ett värde av 18 miljarder USA-dollar. Den 27 januari var sällskapet i Frankrike och skrev på ännu fler avtal. Den dagen råkade vara den internationella minnesdagen för Förintelsen. Vilken ironi! Iran går i spetsen för en världsvid förnekelse av Förintelsen, agerar värd för årliga förintelseförnekande karikatyrteckningstävlingar och finansierar terror i syfte att utradera ärkefienden Israel. USA:s utrikesminister John Kerry erkände i januari att en del av de tillgångar på 150 miljarder dollar som nu frisläppts åt Iran kommer att användas för terrorism (mot vem?). I strid mot det färska nukleäravtalet testar Iran redan nu missiler som kan bära kärnvapenladdningar (i vilket syfte?). Och, inte att förglömma, förra året avrättade det civiliserade Iran 1.087 dödsdömda medborgare. (Saudiarabien avrättade 157.)
Irans nya handelpartner och allierade, EU, kräver att Israel märker produkter från Judéen och Samarien som Västbanks-produkter, inte israeliska. Världen över pågår tvåhundra etniska konflikter, men bara en enda av dem kräver speciell etikettering. (Produkter märkta Katalonien? Tibet? Norra Cypern? Aldrig.)
Frankrike kräver att Israel förhandlar om upprättande av (ytterligare) en palestinsk stat (förutom Jordanien) – om inte, kommer man själv att erkänna staten Palestina. (Var det någon som tänkte på ordet utpressning?)
Sveriges utrikesminister Margot Wallström är upprörd över att man i Israel öppnar eld mot terrorister för att hindra dem från att döda, men hon var förunderligt tyst när fransk polis gjorde likadant under november månads terrorattacker.
Det finns faktisk en obekväm term för sådan dubbelmoral gentemot judar: antisemitism.