Israeler portförbjudna; Hurrande propalestinier vid fotbollsmatchen Aston Villa-Maccabi Tel Aviv, Birmingham, England 8 november 2025
_
När jag var nio år gammal i Birmingham, England, brukade mina kompisar och jag under rasterna marschera runt skolgården och heja på Aston Villa och West Bromwich Albion, våra fotbollsfavoriter.
Nu, sextio år senare, bor jag i Israel. Jag fick nyligen veta att om jag velat återvända till Birmingham för att 8 november heja på mitt nya favoritlag Maccabi Tel Aviv vid dess match mot Villa, skulle den lokala polisen ha hindrat mig från att närvara, med motiveringen att man inte kunde ”garantera säkerheten för israeliska supportrar” under matchen.
Birmingham, en stad med 2,7 miljoner invånare (Stor-Birmingham 4,3 miljoner) är till 30% muslimskt, med 200 moskéer. I vissa bostadsområden utgör muslimerna 90%. Min egen f.d. lågstadieskola är idag fylld med barn från främst Bangladesh, Indien och Pakistan.
Men det här präglar inte bara centrala England. Den 29 augusti arresterades en man i London för att han bar davidsstjärna; motiveringen var att den kunde ”reta upp” propalestinska aktivister vid en demonstration i närheten.
Under två års tid har demonstranter över hela Storbritannien upprepat slagord, från ”Globaliserad intifada” via ”Från floden till havet ska Palestina befrias” till ”Motstånd med alla nödvändiga medel”. Man försöker inte ens dölja dessa hot om våld mot judar och Israels förstörelse. Och myndigheterna lyfter inte ett finger för att hejda dem.
Den brittiska regeringens eftergiftspolitik gentemot muslimer är unik. Skulle någon kristen eller judisk grupp tillåtits sådana provokationer? Ett privat e-mail med muslimfientliga ord till en vän har medfört arrest och böter för ”islamofobi”, uppvigling och andra brott. Tusentals britter har åtalats.
För att överleva behöver de folkvalda politikerna medborgarnas röster, inklusive många muslimers; följaktligen tiger man inför aktivisternas provokationer. Myndigheterna vill inte ha regeringsfientliga upplopp på sina gator; man tystar ickemuslimerna för att undvika våld.
Detta leder i sin tur till allt skamlösare muslimska ansträngningar att ta makten. I exempelvis London, Malmö (Sverige) och New York har den muslimska befolkningstillväxten och välorganiserade valkampanjer resulterat i muslimska borgmästare.
Malmös imam Basem Mahmoud profeterar: ”Oavsett om svenskarna vill eller inte, kommer
Sverige inom 10 eller 15 år att vara vårt.” Hälften av Malmös befolkning är redan muslimsk (”In Islamized Europe, even Jewish films are banned”, Giulio Meotti, Gatestone Institute 22 oktober 2025).
Muslimer och deras växande inflytande i ickemuslimska länder är inte det enda bekymret. Israels ambassadör i Tyskland, Ron Prosor, tillfrågades om vad han såg som det allvarligaste hotet mot judar. ”Trots att muslimsk antisemitism är ett hot som infiltrerat den demokratiska ordningen likt en trojansk häst, kan vi lära oss handskas med den”, svarade han.
”Avsevärt farligare är vänsterns antisemitism; den döljer sina avsikter, den rör sig alltid på gränsen mellan yttrandefrihet och frihet att provocera, och den har otvetydigt överträtt denna… Ramen kring vad som är tillåtet att säga fortsätter att tänjas” (Berliner Morgenpost 9 november 2025).
Återverkningarna utanför Mellanöstern är dystra, men det är åtminstone lugnt mellan Hamas och
Toppmöte för fred 2025, Sharm El-Sheikh, Egypten 13 oktober
Israel. Eller? När USA:s president Trump 13 oktober lämnade Jerusalem flög han direkt till Egypten och ett toppmöte för Gaza-fred i Sharm El-Sheikh. Trettio ledande politiker, bl.a. Kanadas premiärminister Mark Carney och Tysklands förbundskansler Friedrich Merz fanns där som vittnen. Trump och ett antal arabiska ledare undertecknade en fredsproklamation, men inga representanter för vare sig Hamas eller Israel var närvarande för att signera någon överenskommelse.
Ändå fick proklamationen en oerhörd effekt. I skrivande stund har 28 levande ur gisslan och 19 av de 20 döda frigivits av Hamas; Israel har å sin sida släppt hundratals fängslade araber.
I Israel är glädjen stor över varje räddat liv och över varje kropp som nu kan begravas i helgd och ära.
Men inom Hamas och bland dess beundrare firas den förstörelse man åstadkom 7 oktober 2023. Terrorister säger ofta: ”Ni i väst firar livet, men vi firar döden.” (I synnerhet andras död.) Trots gazabornas stora lidande under Hamas våldsstyre, har terroristorganisationen de senaste två åren varit oavbrutet populär i Gaza och Judéen-Samarien (den s.k. Västbanken).
Så vart är vi på väg?
Kommer de återstående Hamas-terroristerna att lägga ner vapnen och dra sig tillbaka, såsom stipulerats i avtalets andra fas? Endast ett fåtal israeler litar på det.
Mosab Hassan Yousef, son till en av Hamas grundare, varnar för att ”Hamas inte kan sluta fred med judar… på grund av religionen, på grund av Quran (Koranen), på grund av den islamska ideologin. Gränsen för Hamas är ett 10-15-årigt vapenstilleståndsavtal med Israel; det är vad den islamska lagen tillåter dem ha med kufar, otrogna, ickemuslimer, under ett krigstillstånd… Man sluter inte fred med sina fiender…
Jag kan inte se [avväpning eller avradikalisering] inträffa under överskådlig tid. Det är i själva verket ytterst naivt att tro på sådant… De nyetiketterar sig redan som säkerhetsvakter i Gaza eller något liknande, helt enkelt Hamas under annat namn… Hamas kontrollerar fortfarande två miljoner palestiniers öde… Hamas måste tillintetgöras… [Gaza] är plantskola för alla extremistiska rörelser eller grupper som finansieras av Iran eller t.o.m. av Ryssland med stöd av Kina… Israel har ingen skuld i detta. Skulden vilar på FN som har fört människor bakom ljuset och prioriterat så många terrorenheter, i synnerhet Iran (Erin Molan Show 12 oktober 2025).
Under tiden fortsätter jihad (det heliga kriget).
Iran hastar för att återuppbygga sitt atomprogram, återupprustar sig själv och sina ombud Hamas, Hezballah, houtierna samt Irak och Sudan (”Iran Seeking to Revive the ’Axis of Resistance’”, Khaled Abu Toameh, Gatestone Institute 10 november 2025). Kineserna och andra säljer vapen till dem i febrilt tempo.
Michele Bachmann, dekanus vid School of Government av Regent University (USA), f.d. kongressledamot och advokat, betonar en annan aspekt. Hon oroar sig för att många stater vill dela upp Gazaremsan, vilken hon betraktar som Guds land och en del av det bibliska Israel. Än värre är att nationerna yrkar på en palestinsk statsbildning (Pray Vote Stand Summit 2025, Family Research Council, 18 oktober 2025).
Med ett citat från profeten Joel påpekade denna fromma kristna kvinna att Gud sagt att han ska samla nationerna till Josafats dal (eg. Guds doms dal) och där ställa dem till svars ”för mitt folks och min arvedels, Israels, skull, därför att de har förskingrat dem bland hedningarna och utskiftat mitt land” (3:1-2).
Dessa besinnande varningsord borde inte ignoreras i en värld som befinner sig under belägring och i vild oordning.