”Ingen intifada i vår stada! – Sluta hata på vår gata!” kristna att stödja Israel
_
Under de senaste månaderna har vi nåtts av brev från kristna vänner som berättar om deltagande i fredliga demonstrationer till stöd för Israel, var och en på sin hemort. Medan andra fördömer Israel och judarna är dessa kristna övertygade om att de behöver ta offentlig ställning för Israel.
I ett av flera liknande brev från Kanada skrev en man norr om Edmonton: ”Jag har stått med och älskat Israel större delen av mitt liv som kristen – 29 år! Alltsedan november 2023 har sju av oss stått en timme på lördagsmorgonen invid en livligt trafikerad gatukorsning och vinkat med Davids-stjärnan [Israels flagga]”.
Budskap från Sverige uttryckte samma engagemang. När en kvinna nära Göteborg hörde talas om en propalestinsk demonstration med uppmaning till ”intifada” (revolution) och hyllning av Hamas massaker på judar med ropet ”Vi är den sjunde oktober”, skickade hon en inlaga med många namnunderskrifter till polismyndighet och kommunledning för att dra in deras tillstånd.
När hon inte fick något gensvar därifrån ställde hon tillsammans med sin make och en väninna upp under parollen ”Sluta hata på vår gata”. Vissa pro-Hamas-demonstranter svarade med arga blickar, men det blev också positivt gensvar, ”tummen-upp” från förbipasserade, bl.a. en kvinna som hade jobbat på kibbutz [kollektivt jordbruk] i Israel, två andra som var trötta på demonstranter som ”fyller gatorna med hat” och tack från en kristen kvinna med son, som delade med sig av hur kristna behandlas i deras hemland Irak.
Vår svenska vän skrev: ”Det kändes bra för oss att i denna svåra tid GÖRA något påtagligt för Israel… De som stöder palestinierna har rätt att demonstrera, men ingen rätt att få stå oemotsagda, att hota, trakassera och provocera.” Hon och hennes make har regelbundet framfört tysta protester, t.o.m. på sin bröllopsdag.
Ett par veckor senare uttryckte de tillsammans med ett 50-tal kristna öppet stöd för Israel, med oväntad förstärkning av en grupp exil-iranier som protesterade mot Khomeini-regimen. En av dessa hade draperat sig i en heltäckande israelisk flagga.
I ett brev från Filippinerna erbjöd en kvinna oss ett ledigt sovrum i sitt hem för den skull vi behövde skydd från raketer, en ”tillflykt i en stormig tid”. Nu behövde vi inte dra nytta av detta välmenta erbjudande, men vi blev djupt rörda av hennes vänliga ord.
Var och en av dessa människor har uppvisat kärlek till det judiska folket på ett påtagligt sätt. Det är vår innerliga bön att Gud må välsigna var och en av dem för att de höjt sina röster som ett oförskräckt vittnesbörd.