Raketer avfyras 7 oktober 2023 från Gazaremsan mot Israel
_
I mitt föräldrahem hörde jag under min uppväxt talas om mirakulösa händelser som utspelades i uppfyllelse av den bibliska profetian: Staten Israels återfödelse, återinsamlandet av judar från jordens alla hörn, ogästvänlig ökenmarks blomstring och återuppbyggandet av städer som legat i ruiner under århundraden.
Allt detta förebådades för tusentals år sedan i Bibelns profetiska böcker. Även idag, i dessa svåra tider av krig, kan vi läsa profetiorna och bevittna deras uppfyllelse.
För andra är detta dock en utmaning; de ser manipulerade rubriker och vinklat videomaterial i vanliga nyhetsmedias sändningar; om detta är deras enda informationskällor blir de påverkade. Vissa kristna höjer sina röster mot Israel p.g.a. pacifistisk teologi, och då blir det svårt att förstå utvecklingen i Mellanöstern, i synnerhet krigen.
Jesu maningar till fredlig grannsämja på det individuella planet vidgas till att även gälla förkastande av självförsvar gentemot existentiella internationella hot.
Bibeln har sannerligen mycket profetiskt material att anföra om krig där Israel är inblandat. Här följer några exempel.
Attacker mot Israel betraktas som attacker mot Gud. Psalmisten skrev att Israels fiender motiveras först och främst av sitt hat gentemot Gud: ”Ty se, dina fiender larmar och de som hatar dig reser upp huvudet. Mot ditt folk hyser de listiga anslag och rådslår mot dem som du beskyddar. De säger: ’Kom, låt oss utrota dem, så att de ej mer är ett folk och så att ingen mer tänker på Israels namn.’ Ty enigt rådslår de med varandra; de sluter mot dig ett förbund” (83:3-6).
Författaren vädjar till Gud att förvandla de fiender som önskar stjäla Israels land (här kallat Guds land, d.v.s. hans boning) till virvlande agnar och strå för vinden (v. 13-14).
Sakarja betonar att Gud tar attacker mot Israel personligt; anfallaren angriper bildligt talat Guds ögonsten (2:8). Femte Mosebok 32:10 upprepar att ”sitt öga” syftar på Guds öga.
Jesaja klargör (41:8-16) att när Gud har fört det judiska folket tillbaka ”från jordens ändar” (v. 9) (d.v.s. sedan 1948; inte det begränsade återvändandet från Babylonien) med sin högra hand (v. 10), kommer han att stödja Israels högra hand (v. 13), en biblisk metafor, där ”höger hand” står för styrka och tapperhet i strid. Med andra ord: hans hand och Israels förenas på slagfältet. Gud ska använda Israels högra hand. Dessa drabbningar är Guds.
På den tiden kommer Israel att vara ”en tröskvagn, ny och med skarpa taggar” (v. 15) som ska tröska sönder berg (d.v.s. de arméer som samlats runt Israel). De som vredgats på Israel, som stridit och kämpat mot Israel, kommer att så fullständigt decimeras att man efteråt inte ens ska kunna finna dem (v. 11-12). Fienderna kommer att skingras som agnar för vinden (v. 15-16). Tre gånger betonar dessa versar att Israels fiender kommer att bli tillintetgjorda. Var finns Hamas? Var finns Hezballah? Var finns Irans raketramper? Hundratals förstörda inom några minuter efter utbrottet av ”Tolvdagarskriget”. Tjogtals generaler och terroristledare eliminerade.
Till och med i nyhetsmedias förvanskade bilder och i de dubbelmoralpräglade kommentarerna från moraliskt perversa och ineffektiva världsledare lyser dessa profetiors sanningar igenom.
Jesaja talade om en tidsålder när Israel är återupprättat (kap. 62), när Gud strider för Israel. För dess skull kommer han inte att vara tyst. Efter allt svineri och rötslam, alla lögner och fördömanden som nationerna vräker över Israel, kommer man slutligen att varsebli dess rättfärdighet.
Kapitel 63 talar om Guds vedergällning mot Israels förtryckare, porträtterade som Edom (Esaus namne), Jakobs (Israels) skoningslöse broder i ödemarken. Gud avbildas här (v. 1-6) med fasaväckande bildspråk, iklädd blodbesudlade kläder, som om han krossat druvor i en vinpress, återvändande från striden efter att i sin vrede ha trampat sönder nationerna. Det är intressant att de gamla rabbinerna tolkade denna hänsyftning på Edom som en bild av Romarriket och senare dess efterträdare, Europa: det kristna Europa, som borde ha kunnat se med barmhärtighet på Israel, sin andlige broder, men istället historien igenom har behandlat honom som avskräde.
Denna bild bekräftas i Nya Testamentets apokalyptiska Uppenbarelseboken (19:11-16): Jesus som bär vita kläder nedsölade med blod, ett svärd som slår mot nationerna och druvor som trampas i en vinpress som symbol för Guds vrede.
Israel strävar efter fred, värdesätter och välsignar sanna fredsmäklare. De tre dagliga synagogsgudstjänsterna är fyllda av böner härom. Men när det är nödvändigt stärker Gud vår högra hand med sin högra hand. Att kriga mot Israel, och mot Gud, är ett dåraktigt företag. Låt oss be om att fred ska få råda – för allas skull.