Under de senaste 28 åren har UN Watch, en schweizisk icke-statlig organisation (NGO), ”kartlagt FN:s agerande enligt dess egen stadga”. Resultatet bekräftar misstankarna. Trots överväldigande bevis på förfärande övergrepp mot mänskliga rättigheter i vissa länder (Kina, Iran och Nordkorea) pekar de 193 medlemsstaternas röstningsresultat ut Israel samtidigt som man praktisk taget bortser från de främsta förbrytarna.
I Generalförsamlingen sedan 2015:
Israel har fördömts 112 gånger,
Ryssland har fördömts 13 gånger,
Syrien har fördömts 8 gånger,
Nordkorea har fördömts 6 gånger,
Iran har fördömts 5 gånger och
Kina har fördömts 0 gånger.
I Rådet för mänskliga rättigheter sedan 2006:
Israel har fördömts 95 gånger,
Syrien har fördömts 37 gånger,
Nordkorea har fördömts 14 gånger,
Eritrea har fördömts 11 gånger,
Iran har fördömts 11 gånger och
Kina har fördömts 0 gånger.
Siffrorna avslöjar av egen kraft FN:s irrationella besatthet av en enda nation. Även de som anser att Israel förtjänar kritik kan inte förneka att detta är ett extremt exempel på selektiv anklagelse. När internationella normer tillämpas så här selektivt, upphör de att vara normer. Och genom att i så extremt hög grad oproportionerligt fokusera på Israel, negligerar FN den svåra situation som miljontals offer för människorättsbrott lever i runt om i världen.