Den har kallats ”det äldsta hatet” – och det mest seglivade: antisemitismen. Men trots allt finns på det internationella planet positiva motkrafter i rörelse.
Man kan gå tillbaka till Farao, som p.g.a. sin fruktan för judarna valde att hantera dem på ett bakslugt sätt. Han hade inget minne av att juden Josef, till gagn för kungahuset, hade räddat hela Egypten från hungersnöd; istället utarbetade han en förtryckarplan som kulminerade i massmord: alla israelitiska nyfödda gossebarn skulle dränkas.
Det här har upprepats under historiens lopp: Haman, romarna, korsfararna, den ryske tsaren och Hitler, för att bara nämna ett uppenbart fåtal. Vissa tyrannier gör fortfarande i våra dagar sina försök: Hamas, Hizbullah och Irans mullah-regim.
Alla som hasplar ur sig antisemitiska idéer är inte övertygade antisemiter eller ens ”lätta” sådana. Vissa har inte ens en aning om vad de egentligen säger, exempelvis 2024 års demokratiske presidentkandidat Robert F. Kennedy, Jr. Han verkar ha varit omedveten om allvaret i sina kommentarer som gjorde gällande att COVID-19-viruset genetiskt anpassats till att inte påverka kineser och askenasiska (östeuropeiska) judar; härigenom antydde han en konspiration. I den offentliga reaktionens kölvatten försvarade Kennedy sig med att han är den mest Israel-positive kandidaten; han är den ende framträdande demokrat som motsatt sig ett nukleärt avtal med Iran; han har uttryckligen försvarat Israels antiterroristaktion i Jenin.
I Paris hörde jag i maj månad den prominente amerikanske rabbinen David Wolpe tala om antisemitism vid en internationell policykonferens. Han varnade för förhastade anklagelser om antisemitism och rekommenderade att hellre förutsätta okunnighet än illvilja, om inte sådan är i övrigt uppenbar. Kanske detta gäller fallet Kennedy.
Jag har hört välmenande kristna vänner och stödjare av Israel uttrycka beundran för judisk finansiell skicklighet, naivt omedvetna om att den antisemitiska traditionen förknippar judar med pengar. En sådan person är troligen inte antisemit, trots att han/hon bidrar till att vidmakthålla en bekymrande myt. En hatare må uttrycka sig likadant, dock med grövre ord.
Kennedy ångrar kanske sin dåraktiga gliring, som skulle kunna sätta stopp för hans politiska ambitioner. Större än kostnaden för honom själv är dock det oroande faktum att den här typen av tanklösa kommentarer ger näring åt det hat som frodas i ytterlighetsgrupperingar. Judar har genom historien tvingats betala ett högt pris för sådant: massakrer, inkvisitioner och landsförvisningar.
Under medeltiden hävdades att judar förgiftade källor, spred digerdöden eller åt matsah (osyrat bröd) bakat på kristet blod. Och senare judehatare som Henry Ford spred den ryska förfalskningen Sions Vises Protokoll, vilken påstods vara ett autentiskt dokument om en verklig konspiration för judiskt världsherravälde – än idag en bästsäljare i vissa länder.
Det finns en kärna av pseudohistoriker, ofta religiöst färgade, som i egenhändigt publicerade insinuationsfyllda broschyrer och pamfletter hävdar att judarna kontrollerar bankväsendet, Vita Huset, USA:s kongress eller t.o.m. Tysklands Bundestag. Utan primärkällor eller seriös dokumentation som stöd för sina lösa påståenden citerar dessa epistlar frikostigt varandra för att ge ett trovärdigt intryck.
Dessa non-stop-konspiratörer åstadkommer ständigt nya anklagelser, t.o.m. så drastiska som att judarna planerade 11 september-attackerna mot tvillingtornen i World Trade Center, och undvek genom s.k. insidesinformation att denna dag befinna sig där.
Några fakta:
ˑ Även många judar föll offer för digerdöden, dödade av samma bakterie som kristna: yersinia pestis, spridd via loppinfekterade gnagare. Handhygien och badritualer föreskrivna i judisk lag, som ibland av apologeter påstods ha skyddat judar tack vare dess hygieniska fördelar, förhindrar inte loppbett. Loppor biter såväl judar som kristna.
ˑ De medeltida åklagare som påstod att judar åt kristet blod talade också nedsättande om dem för att de var slaviskt legalistiska. Om så vore, borde dessa kristna ha vetat att Torah, den mosaiska lagen, strängt förbjuder förtäring av blod i alla dess former (3 Mos. 17:13-14). I själva verket går vartenda judiskt kosher-hushåll igenom flera steg för att garantera att inget blod finns i födoämnena.
ˑ Protokollen har för längre sedan bevisats vara en antisemitisk plagierad förfalskning baserad på Maurice Joly:s Dialog i dödsriket mellan Machiavelli och Montesquieu, en politisk satir riktad mot Napoleon III, publicerad 1864.
ˑ Vad avser 11 september överensstämde antalet judiska offer för tornattackerna i stort sett med den judiska procentandelen av lokalbefolkningen.
Styrkt av åtkomlighet på nya sociala media (e-mail, Facebook, Twitter/X, YouTube, etc.) är det lätt för antijudiska konspiratörer att idag mångfaldiga tirader och förfalskad historieskrivning för en ojämförligt större publik än förr. Lögner som upprepas blir till ”fakta” – en för Hitler välkänd lärdom. Hur absurda dessa konspirationer än må vara utövar de dragkraft, i synnerhet på yttersta högerkanten.
Det äldsta hatet tar inte slut. Men det förändras. Den nya antisemitismen kallas antisionism (anti-Israel-ism) och återfinns främst inom den politiska vänstern.
Baronessan Katharina von Schnurbein, Europakommissionens koordinator för bekämpning av antisemitism, säger att man måste definiera antisemitismen för att kunna bekämpa den. Hon är en stark anhängare av IHRA:s (International Holocaust Remembrance Alliance) arbetsdefinition av antisemitism. Den är alltför lång för att återges här, med sina elva exempel på olika former av antisemitism; se www.holocaustremembrance.com.
Värt att notera är att sju av dessa speglar attityder gentemot Israel eller den judiska rätten till självbestämmande. Följaktligen ryms under rubriken antisemitism BDS-kampanjer (bojkott-desinvestering-sanktion), som pekar ut Israel och förespråkar dess upplösning, tillämpande av andra normer gentemot Israel än mot andra länder samt påståenden att judar är inkräktare utan rätt till ett hemland i Israel. Härtill kommer likhetstecken mellan Israel och Nazityskland, och enligt samma standard är också jämförelser med apartheids Sydafrika, exempelvis Amnesty Internationals uttalande år 2022, klandervärt missvisande.
Samtliga 27 medlemmar i Europeiska Unionen (EU) har antagit IHRA:s definition, liksom Australien, Kanada, Storbritannien och USA. Även Bahrain och Förenade Arabemiraten har bejakat den. Dessutom påpekar von Schnurbein att definitionen antagits av samtliga fotbollsklubbar i tyska Bundesliga och diverse företag, exempelvis flygbolaget Lufthansa, vilket innebär stora framgångar i kampen mot judehatet.
Amnesty International, Human Rights Watch (HRW) och ett flertal propalestinska icke-statliga organisationer (NGO) drev kampanjer mot ett FN-antagande av IHRA-definitionen; man hävdade att den skulle kväva yttrandefriheten och tysta ner legitim kritik av Israels politik. Dock är det just den ohämmade uppmärksamhet dessa organisationer ägnar åt Israel som så tydligt avslöjar den antisemitiska karaktären i stora delar av deras kritik. NGO:s ohämmade trakasserier gentemot Israel är antisemitism.
Men Amnesty och HRW behöver inte befara någon minskning av anti-israelisk aktivitet inom den offentliga sektorn. En omfattande undersökning av 100 miljoner Twitter/X-inlägg mellan 1 januari 2020 och 30 juni 2022 avslöjar att Israel löper större risk att anklagas för brott mot mänskliga rättigheter än något annat land:
12 gånger större än Kina,
38 gånger större än Iran,
55 gånger större än Ryssland och
111 gånger större än Nordkorea.
Gabriel A. Goldberg och Baronessan Katharina von Schnurbein, Europakommissionens koordinator för bekämpning av antisemitism
Detta pågår samtidigt som en dryg miljon muslimska uigurer tynar bort i kinesiska koncentrationsläger utan att världen ingriper, inte ens FN, som under 2022 antog fler resolutioner mot Israel än mot alla andra stater sammantagna.
Von Schnurbein betonar att IHRA:s definition inte är juridiskt bindande. Den hämmar inte yttrandefriheten, ingen ställs inför domstol utifrån den, men den erbjuder dubbla handlingsvägar, tillåter äntligen judar som känner sig attackerade att ta bladet från munnen och avslöja fördomsfull partiskhet. Den sätter sökarljuset på en skändlig företeelse – och detta är precis vad judehatarna fruktar.
Så när det gäller antisemitism handlar det, som alltid, om en salig blandning av goda och dåliga konsekvenser.
Vissa människor har tröttnat på det ständiga talet om antisemitism. Men det faktum att många regeringar och organisationer har uttalat ett entydigt stöd för IHRA:s definition understryker ämnets allvar. Om ytterligare bevis är av nöden, räcker det att betänka den senaste tidens skottlossningar mot synagogor och behovet av ständigt polisiärt skydd vid gudstjänster världen över.
”Inget vapen som smids mot dig skall ha framgång, och varje tunga som upphäver sig mot dig skall du i domen döma skyldig. Detta är HERRENS tjänares arvedel och deras rättfärdighet kommer från mig, säger HERREN” (Jes. 54:17).