Vi tror på freden, den himmelska, eviga fred som förebådas i Bibeln. Men skulle det inte redan nu kunna bli lite fred på jorden?
Irak, Libanon, Libyen, Syrien och Jemen är våldshärdar. Andra stater i Mellanöstern är aktiva terrorexportörer. Under ett helt århundrade har judar utsatts för attacker i detta område.
Antropologen Philip Carl Salzman vid McGill University (Montreal) summerar koncist: ”Fred i Mellanöstern är en omöjlighet, eftersom andra värderingar och mål än fred är angelägnare för dess invånare: lojaliteten med släkt, klan och sekt – och den heder som uppnås genom denna lojalitet” (Middle East Forum: ”Why There is No Peace in the Middle East”, 14 oktober 2017).
Många konflikter i den muslimska världen har ett direkt samband med denna stamlojalitets-heder. Heder förvärvas också genom seger, speciellt över Dar al-harb, den icke-muslimska världen, de otrogna.
De många militära nederlag som arabiska arméer lidit i sina krig mot Israel har varit förödmjukande. Sexdagarskriget i juni 1967 t.ex. ”var för araberna inte i lika stor utsträckning en materiell katastrof som en kulturell sådan, där hedern gick förlorad”, konstaterar Salzman. ”Det enda sättet att återupprätta hedern är att besegra och ödelägga Israel, vilket är palestiniernas klart definierade mål: ’från [Jordan]floden till [Medel]havet’. Av denna anledning kommer inga överenskommelser om landområden eller gränser att ge fred; freden återupprättar inte hedern.”
Bakom Irans dussintals försök, t.o.m. i dagsläget, att anskaffa missilteknologi från Tyskland ligger den otvetydiga avsikten att bygga atombomber (vi känner till deras mål!) samt att återupprätta den persisk-shiitiska hedern.
Det handlar i själva verket inte alls om de frekvent citerade anklagelserna om västerländsk kolonialism eller israelisk ockupation. Konfliktens rötter finns i strävan efter att bevara stam-hedern. Och fred är inte ens relevant.
Israels premiärminister Benjamin Netanyahu bidrar med ännu ett perspektiv: ”De som avsiktligt mördar spädbarn eller spränger bussar drivs inte av frihetsideal. När de väl kommit till makten, vilket de förr eller senare gör, kommer de att förtrampa sitt eget folk” (Fox News: ”OBJECTified”, 8 oktober 2017). Med andra ord: Deras mål är ödeläggelse, inte fred.
Den palestinska myndighetens ordförande Mahmoud Abbas egen rörelse, Fatah, hyllar ”martyrer” och deklarerar inför lättpåverkade ungdomar: ”Ur martyrernas blods hav ska vi skapa staten Palestina” (Fatahs officiella Facebook-sida, 3 oktober 2017). Detta är inte en fredsstiftares ord.
Profeten Sefanja tillkännagav Guds beskydd över Israels folk: ”På den dagen skall det sägas till Jerusalem: ’Frukta inte, Sion; låt inte dina händer falla! HERREN, din Gud, bor i dig, en hjälte som frälsar. Han gläder sig över dig med lust; han tiger stilla i sin kärlek; han fröjdas över dig med jubel’” (3:16-17).
När vi nu närmar oss högtiderna vid årets slut, Chanukah och Jul, får dessa uppmuntrande ord bli vår oförfärat förtröstansfulla hälsning till våra läsare, åtföljd av vårt djupa tack till dem av er som har blivit givare och förenat er med oss i våra uppdrag.